Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Gyllene horden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längs volga hade batu-kan grundat ett av
storkanen nästan oberoende rike, Kiptsjak eller »Gyllene
horden» med Saraj till medelpunkt, och var nu sysselsatt
med dess organisation. Såsom statens lagbok gällde Yasa,
d. v. s. den av Dsjingis-kan upptecknade hävdvunna rätt, som kände
endast avrättning och kroppslig bestraffning. Barhuvad, knäböjande
och med upplöst gördel avlade man trohetseden till kanen. Ett
strängt ceremoniell skilde honom från mängden. Innan man fick
företräde hos honom, måste man gå emellan två eldar, emedan
den tron härskade bland tatarerna, att gift eller andra farliga saker,
som man till äventyrs förde med sig, därigenom gjordes oskadliga.
Endast på knä fick man tala med kanen, och ofta kastade man
ett täckelse över den inträdandes ögon på det han icke skulle
skåda kanens ansikte.
Johannes de Piano Carpini, vilken år 1246 såsom påven
Innocen-tius IV:s sändebud erhöll företräde hos Batu-kan, berättar härom:
»Batu har ett praktfullt hov, han har dörrvaktare och
hovämbetsmän såsom en kejsare och sitter på en upphöjd plats som på en
tron med en av sina gemåler bredvid sig. De övriga, hans bröder,
hans söner ävensom andra stora sitta längre ned på en bänk i mitten,
alla de övriga på blotta marken, männen till höger, kvinnorna till
vänster. Han har också ett stort och vackert linnetält, som förut
tillhört konungen av Ungern; och ingen utom de närmaste
släktingarna, huru mäktig och stor han än må vara, vågar okallad kom-
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
