Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så i Amerikas stater göra av den liögre samhällsklassens moralitet,
överenstämma däri, att denna står på skäligen svaga fötter och ofta
nog degenererar i högsta grad, fast just denna klass underhåller,
pryder och bygger ståtliga tempel åt Gud och hans ställföreträdare på
jorden, som de påstå sig lyda. Prästerskapet i alla länder och av
alla religioner är alldeles icke fritt från fula fläckar, lika litet som den
hjord, vilken det tjusar med den religiösa sanningens
honungslenaste ord. Fast våra lagar anses avfattade i enlighet med kristlig
moral, äro folkens lägre element i besittning av lika otyglade,
vilda och brottsliga instinkter som någonsin inbyggarna i det
mörkaste Afrika.»
Då Vladimir den store införde kristendomen i Kiev i io:e
århundradet, hade den bysantinska kyrkan för länge sedan överlevat den
tid, då ett omedelbart förhållande förefanns mellan den troende
kristne och hans Gud, och förvandlats till en avundsjukt bevarad
hierarki, som föreskrev sträng lydnad och blind tro på sina dogmer. Detta
var en olycka för Ryssland, enär dess religiösa erfarenhet icke
vidgades av den nya läran, medan kyrkans codex endast ålade en
massa yttre förpliktelser, vilka på intet sätt rubbade folkets hedniska
bruk. De båda religionerna levde som vänner jämte varandra, fastän
kyrkan slungade sina bannstrålar mot de främmande gudarna. Som
folket icke kunde lämna präster, vilka voro i besittning av ens det
minsta mått av lärdom, utsågs det lägre prästerskapet, som från
början rekryterades ur folket, icke för dess förmåga att tolka
evangelium, utan för dess benägenhet att underkasta sig den högre
hierarkiens förordningar och verka endast såsom livbegåvade bönehjul
vid alla tillfällen, då massorna kunde pungslås till att understödja
klostersamfunden. Den lilla lärdom, som fanns i landet,
koncentrerades i klostren, dit de lärda grekiska munkarna och sedermera de
kunniga ryska prästerna togo sin tillflykt. Klostren skilde sig
emellertid helt och hållet från de västerländska. Dessa bildade en fristad
för den kultur, som lyckades undgå vilda krigs härjningar, eller blevo
en hamn för dem, som önskade ägna sig åt ett religiöst liv av
betraktelse. I Ryssland fylldes klostren däremot med parasiter, som funno
det bekvämare att under föregivande av botövningar erhålla rika
gåvor av de troende, än att kämpa för en usel tillvaro såsom
församlingspräster.
Det enda, som angav, att munkarna, vilka till skillnad från det
sekulära vita prästerskapet kallades det svarta, ansågos leva ett
strängare, heligare liv än andra människor, var det dem ålagda celi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
