Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och bevara den i överensstämmelse med folkets’ känsla.
Brytningen mellan de intellektuella och massorna, som man vanligen
tillskriver Peter den stores politiska och sociala reformer, började i
själva verket med patriarken Nikons reformer. Då prästerskapet
antog de rättelser, som befalldes av Nikon och tsaren, ställde de sig
på regeringens sida och berövade massorna religionens tröst i
överensstämmelse med deras uppfattning, medan de troende avklädde
sig sin omedelbara rätt till sin tro genom att låta en intellektuell
korporation tolka densamma efter sitt behag. De ortodoxa massorna,
vilka antogo rättelsen utan invändning, råkade i en vegeterande
religiös tillvaro, medan de, som förfäktade den fördärvade
traditionens upprätthållande, utvecklade dissidenters sanna anda och
vinnlade sig om individuella moraliska reformer, utan att befatta sig
med exegetiska frågor. De gammaltroende, de s. k. raskolniki,
anförde efter den heliga Krysostomos’ ord: »Kyrkan består icke i
kyrkoväggar, utan i kyrkolagar; om du flyr till kyrkan, ty icke till ett visst
ställe, utan till rådet: kyrkan är icke väggar och ett tak, utan-tro
och gärning.» De gammaltroende befattade sig ursprungligen med
att uppliva det religiösa livet, men icke med att bevara den
synliga kyrkan.
Vid mitten av århundradet utgick den reformatoriska rö-
relsen från en krets av munkar från Ukraina, vilka kallats till Moskva,
och bland vilka den lärdaste av dem alla, Epifanes Slavenitski, tsarens
biktfader, Stepan Bonifatjev, protopopen vid Kasans katedral
Ivan Nerovnov befunno sig, ävensom Nikon och en av raskols
blivande ledare, popen Avvakum. Denna församling eller kommission
skulle nu skrida till att beriktiga de heliga böckernas fördärvade
text; man blev genast ense om, att man i Orienten hade att söka
den oklanderliga källan till de eviga sanningarna och de med dem
förbundna lärorna. Olyckligtvis var den grekiska kyrkans kanon
varken oföränderlig eller likformig, och följden härav blev, att
svårigheter och besvärande skilj aktligheter uppstodo. I den grekiska
kyrkan upprepades halleluja under två former, allt efter behag två
eller tre gånger, ehuru två gånger var det vanligaste. Däremot
gjordes korstecknet likformigt med två fingrar, medan det i ryska
kyrkan skedde både med två och tre fingrar. Båda sätten voro av
grekiskt ursprung, men detta beaktade man icke. Nu ansågos de olika
tecknen såsom utmärkande för de båda nationerna.
Med några ömsesidiga uppoffringar och någon hänsyn för
varandra hoppades Epifanes Slavenitski och de med honom liktänkande
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
