Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmälde emellertid, att detta icke skett utan invändningar och
särskilt skulle biskopen av Vologda, Paulus, ha protesterat. Även
han hade visserligen underskrivit protokollet, men den
omständigheten, att Nikon berövat honom hans biskopssäte och stängt in
honom i ett kloster, där han spårlöst försvann, tycktes likväl
bekräfta ryktet. På detta sätt hade saken fått sin första martyr, som
snart följdes av den andra. Neronov sände nämligen från sitt fängelse
brev till tsaren och hans gemål, i vilka några av den blivande
schismens huvudtankar, isynnerhet föreställningen om Antikrists snara
ankomst, förebådad av Nikons åtgärder, framskymtade. Neronov
flyttades på grund härav till ett avlägsnare kloster och hölls denna
gång i strängt fängelse, men lyckades rymma och kom efter några
månaders vistelse i Solovskijs kloster, som nu blev en medelpunkt
för en halvt politisk, halvt religiös rörelse, i hemlighet till Moskva,
där han fann en tillflyktsort hos Bonifatjev. Vid detta tillfälle gjorde
sig tsaren själv till Bonifatjevs medskyldige, enär han icke för Nikon
röjde Neronovs närvaro, som han fått veta. För övrigt hade Neronov
i Moskva flera mäktiga gynnare, i första rummet tsarens gemål, den
fromma Maria Ilinitsjna, därnäst den gamla propopen Sokovnev,
som var tsarinnans förtrognaste rådgivare och förvaltare av hennes
privatförmögenhet, hans son, som också var mycket inflytelserik,
och hans båda döttrar, som uppfostrades tillsammans med tsarinnan
och av vilka den ena var gift med tsarens lärare Morosov, den andre
med furst Urussov, kort sagt, tsarinnans hela släkt, familjerna
Mi-loslavski och Kovanski samt dessutom flera förnäma familjer.
Missnöjet med Nikons reform var för övrigt ganska stort även bland
folket och prästerskapet. Biskopens av Kolomna öde höll många,
som skulle velat efterlikna honom, tillbaka, och motståndet mot den
nya ritualens böcker framträngde på flera sätt, bland annat
därigenom att dessa böcker ostentativt framlades bredvid de gamla i
kyrkorna, men icke öppnades. Dessa tecken till uppstudsighet mot
kyrkomötets beslut förblevo till en början ostraffade. I augusti
1657 sändes en ansenlig packe med de beriktigade böckerna till
Solovokij för att genom klostersamfundets åtgärder fördelas bland
grannskapets kyrkor. Klostrets arkimandrit Ilia, som nyss förut
fått en sträng tillrättavisning av Nikon, därför att han tagit emot
Neronov, sammankallade nu ett koncilium av munkar och präster,
vilket fick namn av det »svarta» eller folkkonciliet, och lät detta
fatta beslutet, att man skulle hålla sig till de gamla böckerna och i
detta avseende rikta en böneskrift till tsaren. Då böneskriften kom
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
