Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överbjödo dem i rationalism och moralisk styrka, då de utarbetade
de nyligen förvärvade idéerna till ett fullständigt system för de
sekter, de grundade. Teodosius förklarade, att »alla de, som undfått
andlig upplysning, vore Guds barn», medan Kosoj sade, »att alla
vore lika inför Guds ögon, till och med tatarer och tyskar». Kosoj
ansåg också fördenskull dop och bikt onödiga. Enligt hans mening
gagnade böner till intet, därför att evangelium befallde oss bedja
i anda och sanning och icke kasta oss framstupa på marken. Undfly
lögnen — är allt som höves; präster fingo icke finnas, enär Kristus
är den enda läraren. Egendom måste vara gemensam, och Kristi
sanna efterföjare kunna icke erkänna staten eller börja krig.
De gammaltroende, vilka omfattade kyrkans ritual och icke
bekymrade sig om tolkningen av det religiösa innehållets betydelse,
ävensom de sekter, vilka icke blott vände sig bort från den
härskande kyrkan, utan också gåvo evangeliet en djärv och oinskränkt
uttydning, voro lika övertygade om, att religionens väsen icke är
tempel och kärl, utan består i gärningar. Sekterna intogo emellertid
en friare ställning till Bibeln och fogade sålunda till sin tros
moraliska syften den betecknande ryska intellektuella logik, som drev
dem att draga nytta av konsekvenserna av sina tyska föregångares
evangeliska kristendom. Teodosius och Kosoj i i6:e århundradet
erhöllo visserligen ett antal oberoende fortsättare, men de
evangelisk-kristnas läror utövade icke något synnerligt inflytande på
massorna före I9:e århundradet, alldenstund de uppstodo bland dem,
som kunde läsa de västerländska reformatorernas skrifter och för
detta ändamål också studerat latin. Långt mera populär var
fördenskull de andlige kristnas sekt, enär den hade sitt upphov hos
folket och icke berodde av boklig lärdom.
Ursprunget till de kristna eller klystij, såsom de själva uttalade
ordet, är höljt i dunkel. Det tyckes sammanhänga med Jakob Böhmes
mystiska läror, vilka en viss Quirinus Kuhlmann sökte sprida i Moskva
under andra hälften av iy:e århundradet. Klysterna rekryterades
huvudsakligen från de sekter, som förkastade prästerskapet, och
omfattade, liksom dessa sekter, de stränga buden: »om du är ogift, gift
dig icke; om du är gift, skilj dig från din hustru; drick aldrig vin
eller öl; deltag aldrig i bröllop eller fester; stjäl och kivas aldrig.»
De antogo en j ordf ödd Kristus och profeter, och deras möten började
med sång och dans. En av profeterna virvlade runt, till. dess han
utmattad sjönk till marken, och därpå började han förutsäga de
närvarandes öden. Dessa sekter utartade emellertid snart till följd av
478
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
