Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ruin av ett Raskolskloster i Sjitoporog.
deras förkastelse av äktenskapet. Sedan de börjat med stränga
och asketiska övningar, överlämnade de sig snart åt de vildaste
orgier. De, som föredrogo att vidhålla de tidigare klysternas
asketiska vanor och icke sågo någon annan utväg att undgå köttslig synd
utom genom självstympning, bildade en ny sekt de s. k. skoptsy
eller »självstymparna».
Klysti liksom kiliastemas sekt tro på Kristi snara återkomst
till jorden och det tusenåriga Gudsriket samt anse
milleniums-terminen nära förestående, därför att den i Uppenbarelseboken
förkunnade Antikrist redan kommit i Napoleon i:s person, som
enligt kiliasternas mening är en son av djävulen och kejsarinnan
Katarina II, den nordiska Semiramis. Båda dessa sekter äro
genom sin mystiska karaktär dubbelt farliga revolutionärer och ökas
i antal genom ivrigt proselytmakeri, som underlättas av de
sorgliga ekonomiska förhållanden, i vilka den ryska bonden lever, hans
anlag för mystik och hans hat till den härskande kyrkan, som
utplundrat honom.
Klyster och skoptser ha sällsamt neg funnit vägen till samhällets
övre klasser, icke blott under Alexander I:s regering, utan även
under tsar Nikolaj II:s regering, under vilken den beryktade mun-
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
