Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Rasputin, som tillhörde klysterna, fann insteg i den kejserliga
familjen. Alexander I lärde 1812 känna de religiösa rörelserna i
England oeh Amerika och kom under kväkares och pietisters
inflytande. Ett betydelsefullt resultat av detta nya intresse var
upphävandet av det bann, varmed sekterna voro belagda. Det
förnämare samhället, som efterapade kejsarens mystiska funderingar,
tillägnade sig de sekteriska böndernas andliga läror, och ständigt
syntes långa rader av eleganta vagnar hålla utanför den nyss ur
landsflykten återkomna profeten Senivanovs port. Man hittade
på en historisk förklaring på det extatiska dansandet, och
lärosatserna undergingo en revolution för att bringa dem i bättre
överensstämmelse med de högre klassernas smak. Dessa förfinade idéer
återverkade i sin ordning på sekternas bönder, vilka icke mera förstörde
böcker, såsom de gjorde i början av sin propaganda, utan villigt
’ånade från de bildades litteratur, endas’: för att de ur denna skulle
kunna förhjälpa de nya idéerna till deras allvarliga logiska
konsekvenser. Klysternas dogmer riktades på detta sätt med den mystiska
läran 0111 döden och uppståndelsens mysterier. Till att förklara
dödens mystär lärde den sekteriska Radajev, att man
»ovillkorligen och utan förbehåll måste avstå från sin egen personliga vilja;
en människa måste avstå från sig själv, måste avkläda sig rikedom,
heder, förnuft, önskan, vilja; hon måste övergiva kunskaper,
uppfostran, filantropiska institutioner och helt och hållet ägna sig åt
Guds vilja i hans ställföreträdares person». Den mest intressanta av
de spirituella sekterna äro dukobo tserna eller »andebrottarna», vilka
leda sitt upphov från andra hälften av 18:e århundradet, såsom
det tyckes, genom propagandan från en preussisk sergeant, som
antogs vara kväkare och genom den lillryska filosofen och
mystikern Skorovoda. Den senare hämtade sina ingivelser
huvudsakligen från de böhmiska abrahamiternas skrifter och lärde, att Kristus
icke finge sökas utvärtes utan i ens egen själ. »Om du icke
framförallt söker inom dig, skall du förgäves söka annorstädes. »
Dukobort-serna upptogo ur abrahamiternas skrifter vad som överensstämde
med deras egna åsikter, men såsom vanligt, drevo de dessa läror
till det yttersta. De lärde sålunda, att människan fallit från sin
ursprungliga renhet och måste rena sig i sin andes hem så att hon
icke behöver gå långt till dammen i Jerusalem. Evangelium,
sakramenten, de religiösa sedvänjorna hade för dem ingen mening i yttre
måtto, utan voro endast av andlig betydelse; huvudsaken var att
älska Gud och sin nästa. Olyckligtvis levde de första dukobort-
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
