Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Tsar Peters krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rakt på Moskva och räknade på att erhålla stöd i det missnöje, som
i Ryssland härskade med anledning av tsarens reformer och
dispositioner. Den gloria av oövervinnelighet, som omgav Karl XII, strålade
vid denna tid i sin fulla glans, och det var endast helt naturligt,
att tsaren hemsöktes av oro över den förestående kraftmätningen.
Vad hade det också icke att betyda att gå svenskarnas infall till
mötes i samma stund som upproret i Astrakan knappast ännu var
undertryckt och resningen vid Don stod i ljus låga! Karl gjorde sig
emellertid ingen brådska; i fyra månaders tid stannade han overk-,
sam på vänstra stranden av Weichsel, innan han, just som den
bittraste vinterkölden hotade, i slutet av december 1707 äntligen satte
sig i rörelse. Redan nu led hans armé oerhört: människor och
hästar frösö ihjäl, en del förråd måste bli kvarliggande, och ändå svårare
var befolkningens fientliga hållning, som stegrades ändå mera av
den stränghet, med vilken morden på de svenska soldaterna
bestraffades. Tsaren befann sig vid årets början i Grodno, där han i tanke,
att svenskarna skulle vända sig mot norr, vidtog åtgärder att skydda
Pskov och Dorpat och lät med våld förflytta en stor del av den
senare stadens befolkning till Vologda. Förgäves sökte han
emellertid uppehålla svenskarna vid Njemen, och tsaren måste fly; två
timmar efter det han lämnat Grodno, höll Karl sitt intåg i staden
den 26 januari 1708. Tsaren kände sig på intet sätt vuxen sin berömda
motståndare och sökte sin säkerhet i återtåget, sedan han befallt,
att alla förråd, som icke kunde medföras, skulle förstöras. Karl
ryckte emellertid energiskt framåt och vid Golovczyn kom det den
15 juli till en drabbning, som slutade med ryssarnas nederlag samt
återtåg, och svenskarna besatte Mohilev. Trots den brist på
förnödenheter, som började göra sig kännbar i den svenska armén,
och utan att invänta general Lewenhaupt, som i spetsen för 16,000
man var på väg från Liffland med artilleri och förråd av alla slag,
fortsatte Karl XII marschen, och den 29 augusti vunno svenskarna
åter vid Dobroje en seger över ryssarna, vilken dock mer än
uppvägdes av Lewenhaupts nederlag den 27 september vid Propoisk eller
Ljessneja. Med förlust av alla sina förråd och mer än hälften av sin
armé ankom Lewenhaupt till den redan hungrande svenska armén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
