Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina och Petruchiv eller »Så tuktas en argbigga.»
Politisk satirisk karrikatyr av april 1791 av den berömda engelska tecknaren James Gillroy angående Katarinas
planer mot Turkiet, i vilka hon hindras genom trippelalliansen mellan England, Preussen och Holland, som
med den engelske premiärministern William Pitt i spetsen som en modern Don Quixots, rida på en hästkrake,
som föreställer det utpinade kurfurstedömet Hannover, bakom vilken Turkiet gömmer sig. England tillropar
Katarina att taga av sig den mössa — halvmånen — som hon bär, och sluta upp med sin fruktan, medan Preussen
vill giva henne ett grundligt preussiskt kok stryk och Holland en duktig holländsk snuta. Tronföljaren och å de
franska emigranternas vägnar Demouriez söka trösta den förtvivlade Katarina, som jämrar sig över att nödgas
avstå från sin tilltänkta vinst.
hon en fristad i Ryssland och grundade i Polotsk ett präktigt
jesuitkollegium. Iyikaså fingo herrnhutarna utan hinder nedsätta sig i
hennes stater, och inga hinder lades i vägen för hennes muhammedanska
undersåtar att i ro och lugn få iakttaga de rituella föreskrifter, som
åläggas dem av koranen. Betecknande för Katarinas åsikter i
religiösa frågor är hennes skrivelse till Voltaire, vari hon klagar, att den
påvliga nuntien predikade korståg mot henne: »Påven skulle väl
också», skämtar hon, »ta turkarna i skydd och vilja hindra ryssarna
erövra Konstantinopel; kanske man skulle få uppleva, att en mufti
bleve påve.» Något senare skrev hon om Clemens XIV: »Ganganelli
(påvens släktnamn) är för klok för att vredgas alltför mycket över
mina framgångar; vi ha ingenting att dela med varandra; jag har
varken fråntagit honom Avignon eller Benevent.» »Voltaire,» skämtar
hon, »borde bli påve: då skulle man få uppleva det oerhörda, att den
västerländska och den österländska kyrkans huvuden vore förbundna
med varandra genom vänskap.»
369
/ yisland och dess tsarer II.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
