Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stroganov, som förde kejsaren bakom ljuset; och »ministervalet»
åsyftade sannolikt Speranskij, som här liknas vid en spindel.
Dersjavin hade så när bragt sig själv på fall genom sin frimodiga
och oförskräckta dikt: »Till jordens härskare och domare», där det
bland annat heter:
»I kungar! tänkte jag. I läsen
för andra blott tyrannens lag.
Och dock I ären svaga väsen
och lika dödliga som jag.
Statt upp, o Herre! Gör ett under!
Giv de förtryckta något svar!
Kom! Döm och tukta ondskans funder!
Bliv hela jordens ende tsar!»
Fast Dersjavin år 1780 skrev denna dikt, som i själva verket är en
poetisk omskrivning av Davids 82:a psalm om »överhetens regler»,
råkade den långt efteråt — 1795 — medfölja den handskrivna
samling poem, som han överlämnade till sin härskarinna. Katarina hade
vid denna tid redan för längesedan övergivit sina liberala idéer från
sin första regeringstid, var för övrigt så grundligt genomträngd av
sin höga bestämmelse och vädrade dessutom i allt revolutionen. Hon
tog också illa vid sig, och Dersjavins motståndare försummade
naturligtvis icke tillfället söka göra honom misstänkt på allrahögsta
ort. På en hovmans sarkastiska fråga, om han skrev »jakobinska
verser», eftersom en omskrivning av denna psalm på franska skulle
ha sjungits av pöbeln i Paris, svarade Dersjavin, att kung David icke
var jakobin och följaktligen icke kunde vara farlig ett efterbilda. Den
fara, som hotade honom, undvek han fintligt genom att skriva en
anekdot om Alexander den store, som tryggt litade på sin läkare,
vilken under en sjukdom tillredde hans mixtur, fastän hovmännen
sökt göra läkaren misstänkt för giftblandning. Kejsarinnan förstod
meningen och teg, men med Dersjavins gunst hos henne var det förbi.
Dersjavin hade emellertid i sin dikt »Felitsa» 1782 firat kejsarinnan
på ett sätt, som få regenter blivit firade under sin livstid. I den
sedelärande berättelsen om prins Chlor, som ålägges att söka upp rosen
utan taggar, får prinsen hjälp av den österländska prinsessan Felitsa
och lyckas tack vare henne finna den sällsynta taggfria rosen. I sin
dikt framställer Dersjavin kejsarinnan såsom den visa och goda Fe-
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
