Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litsa, som skalden vagar nalkas i skepnad av en murza, eu tatarisk
furste, en anspelning på hans tatariska anor.
Murzan prisar Felitsas enkla vanor och arbetsamhet: »hon går till
fots, håller till godo med enkel föda, spelar aldrig kort, besöker icke
andarnas församling, d. v. s. frimurareloger, och »sadlar icke
Parnassens häst». Hennes
hjärtevinnande mildhet och
fördomsfria uppfattning av
etiketten prisas; vid hennes bord
törs man viska utan risk att
bli misstänkt för
majestätsbrott; intet straff pålägges
den, som vid skålen för
kejsarinnan icke tömmer en stor
bägare vin i botten, eller den,
som i skrift vågar utelämna
någon enda av hennes många
titlar eller råkar tappa hennes
porträtt i golvet. Icke heller
ställer Felitsa till något
narraktigt dvärgbröllop eller
bygger vanvettiga ispalats!
Det sistnämnda tillhörde de
burleska nöjen, som man hade
på Peter I:s och kejsarinnan
Annas tid, då likaledes för den
minsta förseelse den felande
eller misstänkta fördes till
Hemliga Kansliet.
Utelämnades ett av de många kejserliga epiteten, betraktades detta på den
tiden faktiskt såsom majestätsbrott. Hade »Felitsa» diktats
tjugufem år senare, hade det gått dess författare illa, om han icke
ute-lämhat satiren mot kejsarinnan Annas regering, ty då upprepades
alla dessa småaktiga förföljelser, och detta skedde även under Nikolaj
I:s regering, då Hemliga Kansliet fått sin värdiga efterträdare i Tredje
avdelningen, ohygglig i åminnelse. Dikten förskaffade emellertid sin
författare Katarinas bevågenhet, som tog sig omedelbart materiellt
uttryck i en gulddosa med 500 dukater i, men också vedersakare och
avundsmän, och »Dersjavin skulle under sitt skiftesrika liv nogsamt
få erfara, att rysk furstegunst är en mycket lös sand att bygga på
Denis Ivanovitj Fonvizin. 1744—1792.
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
