Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att det innebär en stor fara att vara mera intelligent än det
hycklande dumma samhället tålde».
Kn märkligare företeelse under Katarinas regering var såsom
komediförfattare Denis Ivanovitj Fonvizin, född 1744 i Moskva, i vars 1755
anlagda gymnasium han också gjorde sina studier. Enligt hans egen
utsago måtte detta läroverk ha tillhört de mera egendomliga
skapelserna av detta slag i Ryssland. Några av lärarna voro alkoholister,
undervisningen sköttes med slarv och fusk, och lärarna föregingo med
dåliga exempel. Okunnigheten i geografi var så stor, att lärjungarna
icke ens visste, var floden Volga utmynnade, och vid examen i
grammatik angav lärarna genom att peka på knapparna i sin väst och
röck, vilken deklination eller konjugation lärjungen skulle uppgiva.
Fonvizin fick emellertid medalj och flyttades till universitetet i
Petersburg, där Holbergs komedi »Henrik og Pernille » väckte hans
intresse för teatern och han blev bekant med Eomonosov m. fi. Efter
avskedet ur den obligatoriska krigstjänsten blev han sekreterare
hos senatorn och överhovjägmästaren Jelagin och fick sedan en
angenäm anställning som privatsekreterare hos greve Nikita Panin,
som i tolv år var rysk minister i Stockholm. Fonvizin, som
härstammade från en tysk-baltisk släkt von Wiesen, avled 1792.
Hans första satiriska komedi »Brigadiren» 1764 har kallats
Rysslands första karaktärskomedi och röjer påverkan av Moliére och i
synnerhet av Holberg. Stycket är en ganska naturtrogen samhällsbild,
avspeglande två lika dåliga och okunniga generationer: den äldre
grov och lantligt rå; den yngre smittad av modegalenskap och
full-proppad med franska glosor, men i grunden ännu mera fördärvad än
den förre.
Brigadiren är en gammal före detta knekt, som bosatt sig på
landet med sin beskedliga hustru och uteslutande umgås med sin granne,
ett rikt, samvetslöst och bigott justitieråd, som tagit avsked från sin
tjänst, då han tyckte, att han »icke hade något mer att göra i
justitie-kollegiet», sedan en ukas utfärdats, som förbjöd ocker. Fru
justitie-rådinnan är ung, koketterar på franskt manér och brukar bladen, som
hon river ur böcker, till papilj otter. Hennes styvdotter Sofie skall
gifta sig med brigadörens son, men älskar den ädle Dobroljubov,
medan hennes tilltänkta fästman svärmar för den unga
justitieråd-innan, och de båda gubbarna överraskas med kärleksförklaringar till
respektive fruar. Allt slutar emellertid till allmän belåtenhet. Då
brigadörens hustru lockas från dygdens stig av justitierådet, försvarar
hon sig på följande äkta ryska sätt: »Ja, huru underlåta att sjmda,
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
