Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
far lilla? Gud ensam är ju utan synd.» Aderton år senare skrev Fon vi
-zin sin andra komedi »Övermagen», »Nedorosl», benämningen på
omyndiga adelssöner, som måste ha avlagt vissa examina, innan de
fingo inträda i statstjänsten. Tsar Peters ukas föreskrev nämligen om
adelsståndets obligatoriska undervisning trots bristen på offentliga
skolar, att en adelsmans son redan vid 7 års ålder skulle inskrivas för
blivande statstjänst. Vid 12 års ålder skulle han undergå en första
prövning i att räkna och skriva inför guvernören eller guvernementets
adelmarskalk; vid 16 års ålder skulle han underkastas nytt förhör i
Petersburg eller i Moskva i aritmetik och geometri och vid 20 års ålder
avlägga ett slutprov i historia, geografi och befästningslära. Om han
då kuggades, måste han gå till sjöss eller skulle stickas in i ledet
såsom simpel soldat. Detta lät ju nog strängt, men lantjunkarna
slingrade sig undan lagens föreskrifter genom intyg, att deras söner
åtnjöto tillräcklig undervisning i hemmet av privatlärare, i bästa fall
franska emigranter, men oftast försupna seminarister eller urspårade
studenter, ja, till och med förrymda straffångar. På ett ryskt
adelsgods uppväxer i Fonvizins komedi sonen till en lantjunkare med en
seminarist, som knappt kan sitt eget modersmål, en sergeant, vars
kunskaper i addition icke sträcka sig längre än till formeln 0 + 0 = 0, och
slutligen språkläraren Vralman, en tysk, som förut varit kusk och
rådbråkar ryskan, till lärare. Hans moder skryter med att tillhöra
släkten Skotinin [skot betyder fä) och förklarar, att Gud befriat henne
från den tråkiga kunskapen att läsa. »Min salig far », säger hon, »fick
med min salig mor aderton barn. Men på Guds befallning dogo alla
utom jag och bror min. Några kvävdes i badbaljan, tre gingo hädan,
sedan de sörplat mjölk ur en koppargryta, och två föllo i påskveckan
ner från klocktornet och slogo ihjäl sig.»
De båda adelssöner, som Fonvizin skildrar i sina komedier,
motsvara två typer, vilka framgå såsom resultat av den dåliga uppfostran,
som bestods den ryska adliga ungdomen: å ena sidan den idiotiska
adelsonen, som uppfostras av livegna; å andra sidan snobben, adelsglopen,
som kommer hem till Ryssland med bortskämda seder och ytlig
halvbildning. Kejsarinnan sade också ingalunda utan skäl, att »om man
skickar en rysk morsgris till Paris, kommer han tillbaka såsom ett
stort svin».
Fonvizin gjorde många resor till utlandet: Tyskland, Frankrike
och Italien, och hans resebrev från Västern äro i hög grad betecknande
för den äkta ryska uppfattningen av västra Europa. I Paris hade han
gjort bekantskap med Rousseau, Voltaire, d’Alembert, Diderot m. fi.
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
