Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storfurst Paul bevistar en trupprevy
Efter teckning av A. Benois.
ordens stormästare. Som man sett, fläckade Katarina sin regering
med att låta fängsla och insätta Novikov på Schltisselburg, varemot
Paul, som skyddades av några sina vänners hängivenhet och för övrigt
förnekade de övriga, undgick stormen och behöll full frihet att
fortfarande betala sin tribut åt de tendenser och stämningar, som
framkallat kejsarinnans repressalier.
Paul hade en stor benägenhet att giva sina för övrigt
uppriktigt religiösa känslor en exalterad prägel, och denna benägenhet
underhölls och ökades genom hans beröring med frimurare och
martinister. Redan såsom helt ung hade han haft visioner och trodde
en gång, att Peter den store gick vid hans sida och sade till honom:
»Stackars Paul, jag deltar i ditt öde och önskar, att du inte måtte
sätta för stort värde på livet, som du ändå inte skall få behålla länge.
Men lev rättrådigt, och ditt slut skall bli lugnt. Frukta samvetskval,
ty de äro en ädel själs svåraste straff.» Paul sökte också tröst i
religionen, fördjupade sig i Thomas a Kempis »Jesu Kristi efterföljelse»
och Arndts »Sann kristendom», men på samma gång utbildade sig
hos honom vissa idéer till formliga manier. Den tygellöshet, som till
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
