Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Alexander och Araktjejev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordens taxeringsvärde. De
ogifta kolonisationssoldaterna
nödgades gifta sig med
bondflickor på orten och fingo
redskap, kreatur och utsäde av
kronan. Deras barn
uppfostrades av underofficerare i
religion och innanläsning, mellan
12 och 17 år sattes de i
yrkeslära, stuckos sedan in i ledet
och fingo vid 45 års ålder en
liten pension med ett torp.
Byarna sammanställdes till
regementen, brigader och
divisioner; bönderna skulle bära
uniform och på militäriskt
kommando sköta sin jord och alla
sina övriga åligganden. Detta
kasärnliv på landet hade
emellertid de olyckligaste följder,
då ingen manstukt kom i fråga
och jorden naturligtvis
vansköttes. Dryckenskapen
härskade, trots förbudet mot olovlig
brännvinshandel, och befälet skodde sig både på kronans och
böndernas bekostnad. På detta sätt bortslösades under Alexanders regering
icke mindre än 26 miljoner rubel utan nytta. Missnöjet växte, och
de förtvivlade bönderna rymde till skogarna, men infångades åter
och straffades med en grymhet utan like. År 1819 straffades 70
bondesoldater med spö, så att många dogo, och 1831 utbröt ett
allmänt uppror, närmast med anledning av koleran i Staraja russa.
Det kuvades visserligen av general Leontjev, och 3,000 människor
dömdes till knut, spö och deportation, men härmed var också systemet
brutet och avskaffades så småningom.
Alexander Ivanovitj, greve Ostermann-
Tolstoj, 1772—1857.
Rysk general; guvernör i Petersburg 1805
—-6; deltog såsom chef för 4:e armékåren
kriget 1812, förlorade sin vänstra arm vid
Kulm 1813; en kort tid 1815 sändebud i
Paris; följde Fallmerager till orienten och
slog sig därefter ned vid Genévesjön i
Petit Sonne, där han dog.
På den späda ryska kulturens område hade Araktjejev ett värdigt
motstycke i Michael Magnitskij, död 1855, som varit Speranskijs
medhjälpare, innan han blev reaktionär obskurant och kurator vid
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
