Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Tsjaadajevs filosofiska brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har plötsligt magrat fruktansvärt och fått sällsamma fläckar i
ansiktet.. . Jag fruktar, att han nu verkligen blir galen.»
Själv klagade Tsjaadajev sedermera, att han varje dag mås^e
mottaga de herrar läkare, som ex officio besökte honom. Den ene var en
drucken stabsläkare, som på det gemenaste sätt skymfade honom.
»Jag ser tills vidare intet slut och kan uppriktigt sagt, icke heller
föreställa mig ett slut. Att till en människa säga: ’Du är galen’, är
icke svårt; men hur kan man säga: ’Nu är du åter klok’? ... De
jordiska grundvalarna för min tillvaro äro för evigt rubbade.»
Tsjaadajev blev visserligen icke vansinnig, men hela hans tillvaro
hade med ens »ställts på huvudet», han förmådde icke repa sig igen.
Han blev sluten, »förstelnad, ett levande lik» och tillbragte sina sista
tjugu år i Moskva, »Nekropolis», de dödas stad, som en död. »Mitt
löjliga liv ... I det sorgligaste finnes alltid något löjligt», sade han
med ett bittert leende. Straffet att »förklaras för galen»,
förlöjligan-dets straff, häftade vid honom. Man talade om honom endast såsom den
»vise vid Basmannaja», den »flintskalliga, falska profeten», »filosofen
för damer», »gamla damers bikt far», »den lille abbén».
Tsjaadajev var en man av sin tid, före detta stabsryttmästare i ett
livgardeshusarregemente, äkta rysk godsägare — ehuru han sålt sitt
gods för att icke ha några livegna slavar — bortskämd, förklemad,
lat, sysslolös och skuldsatt grandseigneur. I sin ungdom hade han
varit rätt vacker och elegant, och ända till sitt slut var han mycket
noga med sitt yttre. »Han är som ett kokett fruntimmer: hela timmar
tillbringar han vid toaletten, putsar tänderna, naglarna, sminkar och
tvättar sig och bestänker sig med parfym .. . Ängslig är han som alla
hvpokonder. För koleran hyser han en löjligt ångest. Jag har alltid
tyckt, att han är en smula förryckt», säger Alexander Turgenjev. »Jag
skulle i skonsammaste form vilja antyda, att man icke bör ägna sitt
kära jag så mycken uppmärksamhet, icke bvta fem halsdukar på en
förmiddag och icke ständigt putsa sina naglar och tänder .. . Då skulle
man också vara mindre rädd för koleran.»
Av Wiegels icke så mycket hätska som desto mera elaka karrikatyr
kan man sluta sig till vad för historier, som voro i omlopp om
Tsjaadajev: »Han är barnsligt egenkär, tycker om att på sina måndagar
mottaga Moskvas alla höga fritänkande herrskaper och mottager de
besökande, sittande på en upphöjd stol under två lagerträd i baljoi ;
till höger hänger Napoleons, till vänster lörd Byrons och mitt emot
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
