Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll genast undan och gjorde offentlig avbön. I sin starkt begränsade,
konservativa världsåskådning ansåg han nämligen livegenskapen för
en patriarkalisk institution, som ingen annan än tsaren själv finge
vidröra. Ja, han gick till och med så långt, att han tog livegenskapen
i försvar och sjöng en lovsång över adelsprivilegierna: »Bonden
borde övertygas om, att godsägaren tvingar honom till arbete icke
för husbondens materiella
fördel, utan därför att
människan måste äta sitt bröd i
sitt anletes svett. Bonden
behövde icke känna till andra
böcker än Bibeln, ty det, som
utgives av ’europeiska
filantropen, vore bara strunt.
Över huvud borde man icke
hysa politiska bekymmer. Må
var och en göra sitt och
bedja i tysthet! Samhället skall
först då förbättras, när varje
hederlig människa sköter
sina sysslor, såsom kristen
tjänar Gud med de vapen, som
givits henne, och söker öva
gott inflytande på sin
umgängeskrets. Då skall allt bli bra och mänskligheten gå framåt».
Om Gogolj trott sig med dylika uttalanden i sina »valda brev till
vännerna» (1826) kunna gottöra vad han förbrutit i »Revisorn» och
»Döda själar», skulle han på ett kännbart sätt tagas ur sin villfarelse.
Hans brev väckte nämligen, och detta med rätta, en oerhörd
bestörtning, sorg och narm, och såväl den liberale kritikern Bjelinskij
som den gamle slavofilen S. T. Aksakov sade honom rent ut vad de
tänkte. »Ni har uppriktigt menat», ^skrev sålunda den sistnämnde,
»att ert kall består i att för människorna förkunna höga sedliga
sanningar i form av reflexioner och lärdomar. Ni har grovt och
ömkligt misstagit er, trasslat in er och motsagt er själv. Då ni trott er
tjäna himlen och mänskligheten, har ni kränkt både Gud och
människor. Om en vanlig skriftställare hade skrivit denna bok — adjö
med honom! Men boken är skriven av er; i den glänser på sina ställen
fram er mäktiga talang, och just därför är den skadlig, ty den sprider
era villfarelser och er sofistik...»
Nikolaj Vasiljevitj Gogolj,
1809—1852.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
