Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då revolutionsåret 1848 kom med kolera och Bjelinskijs död, var
Gogoljs sinnesförfattning sådan, att han såg enda räddningen i sina
förtärande kval att vallfärda till Jerusalem. Men förgäves sökte han
vid Kristi grav den ro och hugsvalelse, han behövde, och då 1852
hans bästa väninna, slavofilen Chomajkovs maka dog, tog Gogoljs
sinnessjukdom en farlig
vändning. Pinad av
sömnlöshet uppbrände
han i Moskva
manuskript och svälte sig
formligen till döds
under fastan. Den 21
februari 1852 fanns han
död framför en
helgonbild. »Gogoljs lyten»,
säger d :r Jensen,
»voro hela samhällets, och
hans personliga fel
här-flöto ur ett sjukligt,
men alltid uppriktigt
missnöje med sig själv
och sin karaktärslösa
hållning». Icke förr än
1857 fick Gogolj
offentligen behandlas i
Ryssland, men då
visade också Tjernysjevskij,
att »han var skapad för
något bättre än han blev i detta samhälle, och att han närde en
brinnande åtrå att bättra sig själv. Han misstog sig emellertid om
medlen, och samhället gav honom icke de riktiga. Det fanns både kraft
och lidelse hos honom, och då han icke fann innehåll för sin naturliga
entusiasm, måste han duka under för sin tvivlande ängslan.
Nikolaj Vasiljevitj Gogolj,
1809—1852.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
