Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Karamsin, Zjukovskij och Bjelinskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storm av hänförelse. En omarbetning av den engelska God säve the
Queen till ryska folksången Bos]e tsar ja chrani öppnade för
Zjukov-skij Vinterpalatsets portar; han blev erkänd hovpoet och utövade ett
utan tvivel välgörande inflytande på tronföljaren, sedermera Alexander
II, som han åtföljde 1828 på dennes resa till Stockholm. I sitt
personliga liv var Zjukovskij säkerligen en av Rysslands ädlaste och
mest renhjärtade människor, en i bästa mening barnslig natur, som
lade huvudvikten på det moraliska och var strängt konservativ i sin
politiska uppfattning, ehuru han i sin hj ärtegoda mildhet aldrig
försummade att söka lindra misshagliga författares straff eller hjälpa
nödlidande poeter.
Den modärna litteraturkritikens grundläggare i Ryssland Vissarion
Grigorjevitj Bjelinskij föddes 1820 på Sveaborg. Hans fader Grigorij,
son av en hederlig bypop, förflyttades från Sveaborg, där han varit
marinläkare, till den lilla distriktstaden Tjumbar i guvernementet Pensa
såsom distriktsläkare, och sonen Vissarion kom på gymnasiet i Pensa,
som, enligt dess egen rektors utsago, »alls icke var sämre än andra
ryska läroverk på den tiden». Bjelinskij erhöll emellertid en underlig
föreställning om denna undervisning, då hans första lärospår i skolan
var en lek, som kallades »råttorna begrava katten». Leken bestod däri,
att skolpojkarna buro ut ur klassrummet den dödfulle läraren i ryska
språket och litteraturen. Efter tre års ofruktbara studier vid detta
gymnasium blev Bjelinskij relegerad, men då han antogs såsom
»kronostudent», d. v. s. statsstipendiat vid Moskvas universitet 1829, synes
han ha råkat ur askan i elden. Det dröjde nämligen icke länge förrän
han klagade över att ha »kommit i sådana omständigheter, att han
hellre skulle vilja tjäna såsom vaktmästare i Tjumbar än leva i detta
fängelse och på denna fördömda kost». LTselt var det också beställt
med själva undervisningen. Linder koleraåret 1830 inställdes
lektionerna till en god del, och »kronostudenterna» förbjödos avlägsna sig
från kasärnen. Trots all stränghet rådde ingen ordning, och då en
ung lärare, som nyligen återkommit från utlandet, berömdes för sin
skicklighet som lärare, dämpade fadern till den ryktbare prokuratorn
för den heliga synoden, Pobjedonostsev, en lärare som särskilt
utsattes för studenternas drift, detta beröm med de bevingade orden:
»Rosa inte i förtid! Får han bara vara här en tid, hinner han nog
slöa till...» Det gick emellertid Bjelinskij vid universitetet som det
1-47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
