Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Karamsin, Zjukovskij och Bjelinskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått honom vid gymnasiet: han relegerades dels till följd av sin
frimodighet, som väckte rektorns misshag, dels också på grund av ett
drama, varpå han i ungdomlig naivitet byggt sina förhoppningar på
framgång och anseende, men som icke blott förbjöds av censuren,
utan också för alltid stängde den akademiska banan för honom.
Bjelinskij fick därefter anställning i tidskriften Teleskop, i vilken
hans artiklar om den ryska skönlitteraturen väckte mycken
uppmärksamhet. Nu kom han också i beröring med Moskvas
intelligensaristokrati och gjorde i dessa kretsar bekantskap med den tyske filosofen
Hegels lära, som han också i början omfattade och vars beryktade
sats, att »allt, som sker i världen är förnuftigt», förledde honom till att
uttala åsikter, som i sin konservatism förebådade vad en Katkov, en
Pobjevdcnostsev vid århundradets slut och även Tolstoj skulle
systematiskt predika.
Bjelinskij kom emellertid på andra tankar, då han upptäckte de
ödesdigra konsekvenserna av sitt misstag, som gjorde det filosofiska
programmet blott till en täckmantel för politisk stagnation och
reaktion. »Jag bugar mig», skriver han sålunda, »för en filosofisk
nattmössa. Men med all den aktning, som tillkommer ett filosofiskt
filis-teri, har jag äran meddela er att, om jag också klättrade upp på
utvecklingens högsta pinne, jag även där skulle avfordra er räkenskap
för alla vidskepelsens, inkvisitionens-och Filip II :s offer, eller i annat
fall kasta mig ner huvudstupa. Jag vill ej ha kyrkan till skänks, om
jag ej kan känna mig lugn för en och var av mina bröder ...» Då
slavofilerna skrevo på sin fana »Slaviska bröders befrielse», förklarade
han detta vara ren humbug, så länge ryska folket ännu icke befriats ur
livegenkapens nesliga tyranni. Genom George Sand fästes hans
uppmärksamhet även på den sociala kvinnofrågan, och från denna tid
blev Bjelinskij den väldiga kraft, som han faktiskt vart för den ryska
kulturen. Från den dag, då Bjelinskij inträdde först i Krajevskijs
tidskrift Gtetjestvennyja Zapriskt 1839 och sedermera i Nekrasovs
Sovrerrer.nik i8/;8 började den modärna kritiken i Ryssland.
Då Chcmjakov, Aksakov och de forna ungdomsvännerna av
nationellt konservativ anda bildade ett eget parti med tidningen
»Mosk-vitianin» 1841, upptog Bjelinskij å zapadnikernas vägnar kampen
mot slavofilerna och fick i Petersburg emot sig icke blott de äkta
slavofilerna, utan också de ultrareaktionära med den servile Bulgarin
i spetsen ävensom några mera moderata universitetsskriftställare
och några kvarlevande anhängare av Arzamastraditionerna: »konsten
för kcnstens skull». Såsom litterär kritiker utövade Bjelinskij ett
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
