Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Slavofilerna och slavofilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen också i deras litteratur och man fördenskull, såsom detta var
fallet i Europa i synnerhet på 1840-talet, frågade efter slavismens
»idé», så var det en förlåtlig äregirighet, att denna idé utmålades
så stor och glänsande som möjligt och såsom syntesen av alla de
motsatser som oroade Europa». Abstraktionens värld har nämligen
den egendomligheten, att man kan vara säker om att i densamma
alltid finna vad man behöver, alldenstund inbillningen, om det är
nödigt, kan supplera verkligheten. Återlösningen skulle sålunda Östern
bringa. Därpå trodde Tsjaadajev likaväl som Herzen och
slavofilernas hövdingar Chomjakov, Kirejevskij, Aksakov, ehuru visserligen
var och en på olika grunder. För Herzen, Tsjaadajev och Bjelinskij
var Ryssland ett oskrivet blad, det land, som har att tillägna sig
Västerlandets erfarenheter utan dettas strider, mödor, död och
förmultning och kan fullkomna sig, utan att hämmas av något.
Slavofilerna sågo däremot Ryssland redan i full besittning av alla
livselixir; Europa behövde endast lära av Ryssland för att bli kvitt sina
skador, och det ryska under, som skulle åstadkomma detta, utgjordes
av dess ortodoxi, autokrati och kommunalegendom. Medan i
katolicismen härsklystnaden hos kyrkan, som höjde sig över staten, i
protestantismen förståndets varje känsla dödande herravälde förfalskade
den sanna kristendomen, bevarade sig denna renast i den ortodoxa
kyrkan, som i sann ödmjukhet med djup och innerlig tro vilade på
patriarkernas gemenskap, icke på härsklystnad, och på demokratiska
grundvalar. »Medan europeiska stater uppstodo genom erövringar, och
därpå författningar, d. v. s. kontrakt, ömsesidigt misstroende och
avundsjuka bundo erövrare och underhavande, inkallade ryssarna
frivilligt härskare, överlämnade förtroendefullt åt dem all makt och allt
ansvar och förbehöllo sig endast de nödvändiga bördorna, fritt liv
och förvärv, den moraliska självständigheten. I Europa föra
släkt-och familjeförfattningar med nödvändighet till feodal-aristokratiska
stater; majoriteternas system undertrycker minoriteterna. I Ryssland
kunde kommunförfattningen leda endast till folkförsamlingen, med
enhälliga, icke majoritetsbeslut och till den blott rådgivande Semskij
Sobov, men icke tillåta en aristokrati uppstå, utan endast betrygga
övervikten åt de altruistiska momenten. Till och med den
gammalryska kvinnan gladde sig åt en självständighet, som hennes europeiska
systrar måste avundas henne.»
Denna lära drev gröna skott och betraktades följaktligen såsom
opposition mot det härskande ofördragsamma systemet, varför det också
undertrycktes utan förbarmande; censuren förföljde till det yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
