Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Slavofilerna och slavofilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slavofila publikationer. Det var också tämligen onödigt, att dessa
ädla skott förklädde sig i kaftan och murmolka och läto byxorna
falla ned över de höga stövlarna samt framförde hela sin teologiska
filosofisk-historiska attiralj. Menings- och samvetsfrihet,
kvinnorättigheter, kärlek till och förståelse för folket behövdes alldeles icke
förknippas med utopierna om var jagers inkallande, bysantinsk
kristendom o. s. v. Dessutom påminde slavofilerna väl mycket om hjälten i
Gogoljs »dcda själar», vilken, sedan han fått nog av sin vara, ångrar
denna så djupt, att han för de penningar han fått för densamma köper
sig gods och gård och tänker föra ett högst moraliskt liv. På samma
sätt okvädade och förbannade slavofilerna Peter I :s reform, men
behöllo oavkortat dess resultat och ville endast inrätta sig på
gammal-ryskt sätt på vad Peter och Katarina förvärvat! Verklig aktning
förtjänar, utom deras oavhängighetssinne, som icke lät förvilla sig av
hån och förföljelser, endast det att »de kände en levande själ hos
folket», vilket var omöjligt för Bjelinskij, för vilken folket måste
förbli den råa, obildade massan, som först måste formas och knådas av
intelligensen. »Deras känsla var mera genomträngande än deras
förstånd och samvete; i många uppsatser i slavofila tidskrifter luktar
det av tortyrkammare, uppslitna näsborrar, kyrkobann och botgöring,
Solovskijkloster. . . Hade de makten, skulle de övertrumfa Tredje
avdelningen. Det är varulvar och lik; från deras fält svarar ingen
levande själ; de ha vridit sitt förstånd ur led genom hycklande
ortodoxi och tillgjord folklighet.» (Herzen.)
En åtskillnad måste naturligtvis göras bland slavofilerna. Sålunda
uttydde t. ex. i Petersburg Buratjkov, som utgav en tidskrift,
Koper-nikus namn såsom »Pokornik», därför att denne endast i sin slaviska
»pokora», d. v. s. ödmjukhet, genom Guds nåd fått sin upplysning
inför de högmodiga européerna! Till dylika dumheter gjorde sig
visserligen icke Moskvas slavofiler skyldiga, men även bland dem
funnos olika grader: sålunda krusade professor Pogodin och hans
medarbetare Sjevyrin i den av dem från 1821 utgivna tidskriften
»Mosko-vitianin» för regeringen, och Pogodin intresserade sig också för
allehanda andra slaver, en panslavistisk riktning, som uppstått i slutet av
1830-talet, då Moskva besöktes av den kroatiska agitatorn Ljudenit
(Ludvig) Gaj. »Vid en festmiddag för den firade gästen, där det
skålades för montenegriner, bosniaker, tjecker och andra folkslag,
om vilka man i Ryssland icke visste synnerligen mycket, blev
Konstantin Aksakov så upphetsad, att han »ville berusa sig i magyarers och
tyskars blod». Lyckligtvis var ingen ’tysk’ tillstädes, och detta sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
