Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Slavofilerna och slavofilismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjliga kraftuttryck drunknade i en skrattsalva, då en viss Androsov
sprang upp, grep en dessertkniv och skrek: »Min gamla husvärd är
en tysk pianostämmare. Låt oss genast mörda honom.» (A. Jensen.)
De egentliga slavofilerna representerades, för så vitt de gjorde
opposition mot Petersburg, först och främst av Alexij Stepanovitj
Chomjakov, född 1804 i Moskva och död i koleran 1860. I besittning
av en omfattande lärdom och stor viljekraft var han slavofilernas
officiella skald och teolog. Linder hela sin levnad en konsekvent
förfäktare av Rysslands slaviska »världsmission» och dess ortodoxa
kyrka. I sina utkast till en världshistoria undersökte han de tre
faktorer, som bildat Västerlandet: Rom, barbarerna och kristendomen,
»vilka lett till splittring mellan kyrka och stat, till klassmotsatser,
revolutioner, reformationen o. s. v., som Ryssland förskonats ifrån.
Frcet till framtidens folkförbrödring vore att söka hos slaverna, det
demokratiska bondefolket. Den ryska kyrkan är oföränderlig, därför
att Kristus är oföränderlig; han utesluter alla villfarelser och
förknippar enhet med frihet, enär han erkänner traditionen vid sidan av
den heliga skrift».
I sin sång »Till Ryssland» varnar skalden för förhävelse; »Stå mot
alla ingivelser från dina smickrare, var icke stolt över din kraft, din
ära; ännu starkare var Rom, mongolerna ännu rikare, ’Västerhavens
kejsarinna’! Aar är Rom, var är Mongoliet? Och döljande
dödsångesten i sitt stönande bröst, smider Albion, darrande invid
avgrunden, kraftlösa ränker. . . Ofruktbar är varje högmodets anda,
opålitliga äro guld och stål, men kraftig är helgedomens ljusa värld, stark
den bedjandes hand. Och se, därför att den med ödmjukhet, dold
i barnslig enfalds känsla, i hjärtats tystnad mottagit skaparens ord, har
han givit dig den strålande lotten: att åt världen bevara andelen av
höga offer, rena gärningar, bevara stammarnas heliga broderskap,
kärlekens upplivande eld, lågande tros rikedom och sanning och
oblodig dom .. . med Din kärlek omfattande alla folk visa dem
frihetens hemligheter, öppna för dem trons strålar och i härlig ära skall
du höja dig över alla jordens söner.»
Detta grundtema varieras i hela den panslavistiska lyriken, vartill
komma upprop till de nva örnarna, bulgarer, serber och kroater att
med stålnäbb hacka scnder det osmaniska tyranniets kedjor och till
alla nordiska crnar att högt hälsa dem, på det att deras frihets klara
ljus skall trösta dem i deras slaveris natt, och slutligen uppropet till
trosenhet som gått förlorad för Västerlandets slavavfällingar, vilka
följt det lastbara Rem, med veklagan, att de unerade bröderna från
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
