- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
181

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Andligt och litterärt förfall. Censuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nadsfullt lägga ett diplom, varmed eljest endast vetenskapliga
celebriteter av första rangen pläga hedras för stora och mångåriga förtjänster.
År ut och år in bero av en på detta sätt artad människas infall och
nycker, och man nödgas säga sig, att det vore dårskap att ens på försök
kämpa mot och att intet annat återstode än obetingad underkastelse
under honom och hans likar, såsom den en gång frisinnade avfällingen,
fabeldiktaren Krylov i Moskva — det var den blytyngd, som ingen i
längden kunde motstå, som måste bryta även de starkaste karaktärer
och göra de modigaste andar till sjukliga krymplingar.

Sällan torde en regent — knappast ens Ludvig XIV och Napoleon I
— ha med större förmätenhet tillmätt sig så allsmäktig suveränitet som
Nikolaj I. Tsaren var autokrat från hjässan till fotabjället och
betraktade såsom sitt mål att bli obetingad självhärskare i sitt jätterike
samt utrota varje opposition, om detta också skulle ske på bekostnad
av varje framsteg.- Härtill brukade han en honom blint underdånig
byråkrati och ställde även civilförvaltningen, så att säga, under sina
generaladjutanters överuppsikt. Strängast utövades censuren; ändå
mera än vad Alexander I ansett under sina senare regeringsår, såg
tsar Nikolaj i varje skymt av liberalismen en betänklig yttring av
revolutionärerna. Hela Ryssland omspänns av ett polis- och
spionerinät, vars trådar sammanlöpte i den fruktade Tredje avdelningen, där
den ansedda furstinnan Dorothea liewens inskränkte broder
Benken-dorf åtnjöt tsarens förtroende till den grad, att Nikolaj sade: »Jag
kan nog ersättas för Ryssland, men icke Benkendorf». Men till och
med Benkendorf fann det likväl för starkt, då tsaren vid hans sida
ställde Araktjejevs kreatur general Kleinmichel, varför han 1844
nedlade sin befattning. Hans efterträdare blev tsarens personliga vän,
greve Alexej Fedorovitj Orlov, vilken i likhet med sin härskare
hatade allt vad liberalt hette, och fast han ibland av tsaren behandlades
såsom en skolpojke likväl hade »större makt än någon premiärminister:
alla statens departement darrade för Tredje avdelningen och ingen om
än aldrig så högt stående tsjinovnik kände sig säker inför den mäktige
mannen». Den modärna bildningen syntes Nikolaj vara endast överflödig
lyx, och framför allt efter revolutionen året 1848, då reaktionen i
Ryssland bredde sig som ett istäcke över landet, intvingades både pressen
och universiteten i spanska stövlar och ingen liberal tidning eller
tidskrift fick införas i Ryssland. Icke ens Serjgej Semenovitj Lvarov

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free