Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tsarens oro för det inre tillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna, skulle från i januari 1848 den ryska strafflagen ha ovillkorlig
och oinskränkt giltighet. Betecknande för denna ryska lagbok var det
lindriga straff, som drabbade förseelser mot moralen i jämförelse med
allt, som kunde hänföras till insubordination, och den måttlösa till—
lämpningen av kroppsstraff: prygel, brännmärkande, tvångsarbete i
bergverken, som ofta var liktydigt med dödsstraff, och andra särdeles
barbariska straff.
Utom det obehag, som kommentarerna i det övriga Europa, och
delvis även inom Ryssland, till dessa åtgärder orsakade kejsaren, var
Xikolaj också djupt förstämd av åtskilliga synnerligen svåra
erfarenhetsrön han fått göra med högt stående militärer. Redan i slutet av
1846 hade han vidtagit en ingripande åtgärd för att undanröja
immo-ralitet och besticklighet hos underordnade ämbetsmän, vilka man
plägade göra ansvariga och bestraffa för de högre ämbetsmännens
förseelser. Medan hittills befordringar och belöningar utgått från
förmännen, bestämde kejsaren, att alla förslag till befordran skulle
inlämnas till hans eget kansli och centraliseras i konduitlistor, så att
han när som helst kunde överblicka vars och ens av sina ämbetsmän
ställning med tillhjälp av dessa listor. Det hade sålunda hänt att för
längesedan avlidna ämbetsmän småningom befordrats till geheimeråd
och att enstaka poster blivit flera gånger tillsatta och betalade. Här
hade kepsaren ingripit, avskedat övertaliga och sökt göra slut på den
mekaniska befordran av underordnade till titlar (tsjins) och
förlänande av personlig och till och med ärftlig adel. Härvid stötte han
emellertid på så inrotade och talrika missbruk, att hans energi
maktlöst strandade. Mest smärtade honom likväl de missbruk, till vilka
män, som han personligen kände och skänkt sitt förtroende, gjort sig
skyldiga, såsom hans generaladjutant, furst Taisjatnij och
gardesgeneralen Dobrosjin, vilka både måste avskedas på grund av
underslev. Ett liknande förhållande var med chefen för Petersburgs
polisförvaltning Klevetskij, som stulit 150,000 rubel, vilka voro bestämda
till underhåll och befordran av 17,000 rekryter, som skulle sändas
till greve Voronsov i Kaukasus. De avsändes men voro icke försedda
med kläder och bröd och över halva styrkan omkom också på vägen.
Även överprokuratorn Dmitrijev måste avskedas, och senatens hela
fjärde departement rensas från komprometterade personligheter. Ändå
djupare träffades kejsaren personligen av följande bedrägeri. Gene-
-186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
