Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tsarens oro för det inre tillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ralguvernören i Charkov, Poltava och Tsjernigov, furst Nikolaj
Andre-jevitj Dolgorukij, som dessutom var kurator för därvarande
universitet, avled i april 1847 och efterlämnade två brev till kejsaren. I det
första brevet bad han honom sörja för sin familj, och kejsaren
förfogade genast, att änkan skulle erhålla en pension av 4,000 rubel.
Kort därefter kom det andra brevet, vari fursten erkände, att han
»förbrukat» 43,000 rubel av kronans penningar. Det var en summa,
vilken tillhörde hittebarnhuset, som stod under hans överuppsikt.
Man kan icke förtänka, att kejsaren kände sig ond på allvar över
en sådan fräckhet: då en generaladjutant och medlem av den högsta
aristokratien betedde sig på detta sätt, vad skulle man då kunna vänta
av de övriga! Bröderna Dolgorukijs erbjudande att ersätta de
försnillade penningarna, avböjde kejsaren emellertid, och den pension,
han beviljat änkan, fråntogs henne icke heller. Helst skulle kejsaren
velat hemlighålla den lyckade överrumplingen av hans ädelmod och
sluga beräkningen på hans impulsivitet, som förbjöd honom att
återtaga ett en gång gjort förfogande. Saken blev emellertid bekant
långt utom Petersburg och erhöll till och med sitt eko i de främmande
sändebudens berättelser till sina hov.
För övrigt överflöda denna tids memoarer av klagomål över den
offentliga moralens sjunkande och den stigande missräkningen för
regeringen. »Hos oss», skriver senator Lebedov, »stjäles allmänt
penningar: i departementet för militärkolonierna 14,000, i
barnhusförvaltningen 20,000, i polisförvaltningen 100,000, i Tambov, Simbirsk,
T ver, Moskva alltid stora summor, och alltid så fräckt, att man icke
vet vem man skall beskylla.» De anonyma angivelserna haglade,
kejsaren var uppretad, och blott alltför ofta drabbade hans vrede de
oskyldiga; i grunden stod han maktlös inför de djupa skador, som
utgingo från det ryska förvaltningssystemet och stod i samband med
de förnedrande och fördärvliga verkningarna av livegenskapen. Också
kom kejsaren till en starkare övertygelse, att han på detta område
måste ingripa reformerande, varför också de hemliga kommittéer,
som hade att behandla frågan om livegenskapen, åter upptogo sitt
arbete, vilket med sneda och misstrogna blickar följdes av de ryska
adelskretsarna.
Kejsarens verksamhet och bekymmer erhöllo emellertid snart en
annan riktning. En, såsom av allt tycktes, på omstörtning av de
bestående förhållandena utgående sammansvärjning lade nämligen be-
-187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
