Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Revolutionsåren 1848-1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid det Lästa; på båda, men mest på den senare imponerade tsaren
i hög grad; cm han också icke alltid kunde förmå dem att utan vidare
tjäna hans planer, så var i alla händelser hans inflytande på dem
mycket stort och i vissa fall rentav bestämmande för deras hållning.
I den »vita tsaren» såg för övrigt den reaktionära pietistiska
hovkamarillan i Berlin legitimitetens värn och
skydd till och med bortom graven; och då
general P. P. Karzow 1863 besökte Wrangel,
förde denne honom fram till Nikolaj s
dödsmask och utropade: »Till honom beder jag
dagligen, därför att han var en monark och
en människa, sådan som icke mera finnes.»
Tsaren ansåg sig också själv för Guds
utkorade stridsman till revolutionens
tillintetgörande och såg med missnöje och
misstroende sin svågers oberäkneliga benägenhet för
förändringar och ombytliga tänkesätt. Då
revolutionen 1848 och 1849 utbröt, härskade
under tsarens järnspira i Ryssland dödens
stillhet, och huru upprörd Nikolaj I än
kände sig över dessa års händelser, höll han sig
likväl i början i bakgrunden, men då
underrättelse kom till Petersburg om Ludvig
Filips fall och tronavsägelse, visade han den
största glädje häröver och dröjde icke att,
trots all legitimitet och alla monarkiska
åsikter, genast erkänna republiken. Helt
annorlunda uppträdde han emellertid, då det
gällde Preussen, Österrike och
Donau-furstendömena. Den 26 mars 1848
utfärdade han sålunda ett manifest av följande
innehåll: »Revoltens och anarkiens gissel,
som räckte från Frankrike till Österrike och
Preussen, hotar till och med Ryssland, men Ryssland står berett att
bjuda fienden spetsen och försvara sin ära och sina gränser.» Då
därpå Vallakiet reste sig mot sin av Ryssland beroende hospodar Georg
Bibescu, och denne avsade sig regeringen, lät tsaren sina trupper
inrycka i september och göra slut på resningen, på samma sätt som
detta redan skett i Moldau, och Ryssland höll enligt överenskommelsen
i Balta Liman den 1 maj i8_;9 furstendömena besatta till april 1851.
-208
Nikolaj I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
