Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Freden i Paris. Livegenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henri Weyssenhoff: En bild av den ryska vintern.
och godsägarna av de kroniskt upplågande bondeupproren, de talrika
och förhärjande eldsvådorna och mordanslagen icke missförstå
hurudan ställningen var.
Böndernas frigivelse hade varit föremålet för ardertonde
århundradets humanisters, liksom för frimurarnas och politiska hemliga
sällskaps, men framför allt elekabristernas fromma önskan. Pestel hade
emellertid icke dött, och d ei Sibirien försmäktande hade icke lidit
förgäves. Det är ingen tillfällighet, att dekabristen furst Obolenskij, som
1856 fick återvända ur förvisningen, utövade ett i fråga om
bondeemancipationen avgörande inflytande på Rostovtser och Rostovtser
var Alexander II :s intima rådgivare.
Med Sebastopol hade också den livegenskapens filosofi, som
uppställts av Uvarov fallit. »Ljusets och mörkrets strid slutade med
ljusets seger.» Mörkret hade emellertid förvirrat så stora andar som
Pusjkin och Gogolj. För den ryska litteraturen är det likväl en heder,
att slaveriet fann sina verksammaste motståndare i dess förnämsta
representanter. »Den nya litteraturen har bekämpat slaveriet i den
ryska själens innersta.»
-235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
