- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
236

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Böndernas ställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

böndernas ställning

Alexander ii påstod, att läsningen av tur-

genjevs »En jägares minnen» bibringat honom den
övertygelsen, att han måste avskaffa livegenskapen. Om han
också misstagit sig härutinnan och han och hans rådgivare
av praktiska skäl insett nödvändigheten att befria bönderna,
minskar detta ingalunda hans förtjänst i saken. Men kraftigare torde
nog den maning Herzen gav i sitt brev till tsaren ha verkat, och dessa
ord: »Det är bättre, att livegenskapen avskaffas uppifrån än vänta till
dess att den avskaffas nedifrån», ställde tsaren också till Moskvas adel.

De gynnsamma följderna av böndernas emancipation ha
naturligtvis icke med ens inställt sig, vare sig för bönder eller godsägare.
Skalden Nekrasov har använt den träffande bilden av en hårt spänd
kedja, som, då den brister, med sin ena ända träffar godsägaren, med
den andra musjiken. Alldeles för många sår funnos, som skulle läkas,
och mycket ont, vilket sedan århundraden innästlat sig måste
uppryckas med roten. Detta kunde emellertid icke ske utan smärta och
motstånd från deras sida, som man ville böta. Det gamla ville icke
så snart dö, och det unga var ännu på länge icke tillräckligt starkt.
Minnet av livegenskapen levde fortfarande länge i seder, vanor och till och
med i blodet. Hela ämbetsmannavärlden, hela den ryska
regeringsapparaten bestod ju dessutom av samma godsägare, som voro
genomträngda av livegenskapens anda, och därtill kom att såväl för den ena
som för den andra befrielsen kom alldeles oförmodat. Godsägaren,
som varit van att utöva sitt förmynderskap över den vid tjänande vana
bonden, kunde lika litet som den senare genast finna sig till rätta i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free