Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Böndernas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nya förhållandena, och i synnerhet kändes emancipationens
ekonomiska och finansiella följder å båda sidor ofta mycket svårt.
År 1861 funnos mycket fattiga, men också rika och mycket rika
livegna, liksom också mycket fattiga och mycket rika godsägare
funnos. Icke sällan hade den ligegne blivit rik köpman och till och med
fabrikant. Redan härigenom hade förhållandet till den fattigare och
den riktigt fattiga husbonden blivit osäkert. Den ena godsägaren hade
tusentals, ja till och med hundratusentals »själar», den andra blott
några hundra, men också blott en, två, tre. Två tredjedelar av alla
jordägare voro skuldsatta i bankerna; — livegenskapen har icke blott
ruinerat bonden, utan även godsägaren.
Böndernas livegenskap har i Ryssland aldrig varit lagligen
stadgad ; den har icke tillkommit på laglig väg, utan utvecklat sig genom
hävdvunnet bruk och missförhållanden, som vidlådit det stora landets
alltid ovanliga agrariska förhållanden; den har emellertid gillats och
missbrukats av de ryska regenterna, även om dessa erkänt dess
olaglighet, obillighet och skadlighet.
Under Rysslands äldre tider funnos bland lantbefolkningen trälar i
stor mängd; till dessa hörde i första rummet krigsfångar, vilkas antal
ständigt ökades, men även förut fria, som sålt sig själva till trälar,
medellösa, skuldsatta ävensom vissa slags brottslingar. Alla dessa
utgjorde den lägsta klassen. Omedelbart över dem stodo de fria
jordbruksarbetarna, som utan bestämt hemvist strövade omkring i landet
och stannade, där de funno arbete och utkomst. Slutligen kom den
tredje och högsta klassen, de egentliga bönderna, i allmänhet mindre
gårdsägare eller småbrukare, vilka innehade sin jord antingen såsom
sin egendom eller endast med nyttjanderätt och som dessutom voro
medlemmar av en lantkomrnun. Kommunerna voro fria, enkla
samhällen, som själva valde sina representanter att sitta såsom
medlemmar i furstens domstol. Många av dessa kommuner hade egen jord,
medan andra däremot funnos på godsägarnas områden eller på de
vidsträckta egendomar, som tillhörde klostren. I senare fallet betalade
bonden en viss årlig avgift, antingen i reda penningar, i
naturaprodukter eller i arbete, utan att fördenskull offra något av sin
personliga frihet. Hade han fullgjort sina förpliktelser mot jordägaren, stod
det honom fritt att efter behag byta vistelseort.
Med tiden undergick emellertid böndernas ställning en stor
förändring. Redan vid en mycket avlägsen tidpunkt fanns hos både furstar,
godsherrar och kommuner en ganska utpräglad benägenhet att hindra
böndernas flyttningar. Utan jordbruksarbetare är nämligen jorden
-237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
