Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer sig av den egna slöhetens oblomoveri. När jag befinner mig
i en krets av bildade personer, som livligt sympatisera med
mänsklighetens nöd och under loppet av många år med oförminskad värme
berätta samma saker — stundom också nya — om mutor, förtryck och
annan gudlöshet, känner jag ofrivilligt, att jag råkat in i det gamla
oblomoveriet. De veta icke vad som måste göras, men föreslår man
ett enkelt medel, svara de: Varför så snart ? Frågar man vad de ämna
göra, svara de liksom Rudin Natalja: Naturligtvis underkasta sig
ödet! — Mera får man icke vänta av dem, ty på dem alla ligger
stämpeln av oblomostijna ...»
*
Dobroljubov erhöll till efterträdare Dmitrij Ivanovitj Pisarev, f. 1840
i guvernementet Tula. Student vid universitetet i Petersburg blev han
medarbetare i tidskriften "Slova", tillbragte åren 1862—64 i fängelse
på grund av en för höga vederbörande misshaglig kritik och
drunknade 1868 vid badriing i havet. Pisarev började redan på skolbänken
skriva om brännande dagsfrågor och predikade under hela sitt
skriftställarskap den radikala individualism, med vilken han förstod striden
för personlighetens frigörelse, hela civilisationen har intet annat
innehåll än denna strid. »Varje levande väsen är för sig självt världsalltets
medelpunkt och mening; för det obetydligaste subjekt äro dess
personliga fröjder, kränkningar, strävanden och sorger viktigare och av
större betydelse än revolutionerna i världsalltet, vilka försiggå utan
dess deltagande och icke utöva något inflytande på dess personlighets
öde.» Sin individualism liksom sin lära anser Pisarev säkrast kunna
grunda sig på den avgj ordaste egoism, men är nog försiktig, att
förorda en »förnuftig egoim», som Pisarev anser följa av sig själv för
varje människa med sunt förnuft. Pisarev förnekar alla principer,
varje etiskt mål, pliktbegreppet och i allmänhet alla idéer och ideal:
Platon t. ex. är blott en general av filosofien, liksom det finnes
generaler av infanteriet o. s. v. Det egna nöjet — det är reellt och det
reella, allt annat är tomt prat. Till att iakttaga förnuftig måtta
behöver realisten ingen filosofi. Pisarev fördömer också
specialiseringen och förordar dilettantismen, för den skull vill han icke heller
veta av någon filosofisk pedagogik och inga uppfostringsmaximer: —
barnet skall livnäras och skyddas och förses med tankemateriel åt sitt
eget tankearbete. — Sysselsättningen med litteratur framkallar
kritiken, men denna är ingenting annat än att återgiva de subjektiva
intryck, som det litterära alstret eller konstverket gör på realisterna.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0366.html
