Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han häktades därpå i Paris 1883 och dömdes till fem års fängelse, men
benådades redan 1886 och flyttade då över till London.
Krapotkin anknyter sina åsikter vid Bakunins läror, men är icke så
revolutionärt pervers som denne och formulerar sin anarkism
betydligt mildare, icke blott i uttrycken utan även i meningen. Den gamla
ordningen, som Bakunin, utan att bekymra sig om vad som skulle
komma i stället, helt enkelt ville undanröja från grunden, är enligt
Krapotkin den enskildes herravälde över samhället, särskilt de fåtaliga
kapitalisternas herravälde. Visserligen predikas officiellt kärleken till nästan,
men därvid stannar det också, och människokärlekens bud bli endast
en död bokstav, liksom också budet: »Du skall icke ljuga», medan
förställning och sofistik utgöra grundvalarna för hela vårt samliv. Detta
liv kan för den skull icke fortgå, utan måste fullständigt förändras.
Frågan om denna förändring är likväl icke blott brödfråga, utan hela
den mänskliga verksamheten måste förändras i den nya världen, kan
endast uppbyggas genom en ny tro och betyder allas politiska och
sociala frihet. I anarkismen ser Krapotkin en metod och i allmänhet en
naturlig social kunskap och filosofi. Liksom Marx proklamerar sin
socialism såsom vetenskap, kallar Krapotkin anarkismen också
vetenskap.
Liksom så många andra anarkister kommer Krapotkin med sitt
förkastande av staten i en svår klämma. Enligt Krapotkin förenar sig en
grupp individer om ett företag. En av dem är emellertid mycket
oordentlig och arbetsskygg; vad skall man göra med honom? Skall
gruppen upplösas eller erhålla en ledare, som dikterar straff eller
utdelar närvarosmärken? Krapotkin löser svårigheten på följande sätt:
Kamraterna skola säga till den, som skadar företaget: »Kära vän, vi
skulle gärna arbeta tillsammans med dig, men som du ofta icke är på
din plats och försummar ditt arbete, så måste vi skiljas. Gå och sök
upp andra kamrater, som skola rätta sig efter dig». Kamrat Lenin
skulle utan tvivel säga: »Döda honom vänligt!»
Med den politiska radikalismen instämmer Krapotkin delvis i det
ringa värde, som denna tillerkänner staten, men är för övrigt dennas
principiella vedersakare. Radikalerna hoppas på hjälp av republiken
och den allmänna rösträtten, men fåfängt. Parlamentet förmår icke
hjälpa den svaga och icke försona motsatserna; majoriteten tryggar
alltid herraväldet åt medelmåttorna, valen förmå icke finna män, som
skulle kunna representera folket. Hela politiken är icke annat än en
»fet lögn»; det onda ligger i själva statsprincipen, och för den skull
måste statens alla funktionärer reduceras icke blott till ett minimum,
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
