Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete samt vänder sig ifrån den förkroppsligade sömnen,
stillaståendet, det orörliga döda livet, krypandet från den ena dagen till den
andra. — Jämte husboden från den goda gamla tiden är icke heller
tjänaren förgäten. Om i Gontsjarovs föregående roman Adujevs
betjänt Jevsej i ett par blankpolerade stövlar sett källan till högsta
levnadsglädje, så är Oblomovs Sackor en mera komplicerad företeelse:
envis, genstridig, lat, fräck, egensinnig, osnygg, men i själ och hjärta
sin husbonde tillgiven, en sannskyldig slav av oblomovka.
I sin tredje roman »Avgrunden», skildrar Gontsjarov en annan
slags Oblomov, som i stället för att ligga på sin soffa, utvecklar ett i
grund och botten lika ofruktbart mångsysslande. Hjälten är här
icke ämbetsman, utan konstnär, mångsidigt begåvad, med fantasi,
känsla och förstånd; men utan böjelse för ansträngt arbete, låter
han avskräcka sig av de tekniska svårigheterna och kommer aldrig
utöver en blott dilettantism, lyckas icke med något, vare sig i konsten
eller livet, prövar på allt, förbereder sig, men uträttar ingenting,
analyserar sig själv med sorgfällig skärpa, men förblir nyckfull och
svag som ett barn, utan vilja, utan ryggrad, den typiska produkten
av den bortskämda lille herremansonen från livsegenskapens tider
med sju söndagen i veckan (Brückner).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
