Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra skizzer följde. 1847 och 1852 samlades de under den nämnda
titeln och lade grunden till hans rykte.
Samlingen var ganska brokig och bjöd på adelsmän och bönder, ja
till och med borgerligare bilder, läkare m. m., behandlade med lätt
humor, på sina ställen även satiriskt, men innehöll därjämte fulländade
naturskildringar, som aldrig förut förekommit i rysk prosa.
Bondetyperna väckte uppmärksamhet genom den frihet och den tydliga
sympati, med vilka de omtalades, och deras rika känsloliv, sunda
naturlighet, stora hjärtlighet och klara huvuden beskrevos. Detta intryck av
ett formligt, ehuru tyst partitagande för de »sanna» själarna, varemot
deras ägare godsherrarna mestadels icke hade att uppvisa någon själ
alls, utan endast nycker eller laster, var så övervägande starkt, att
samlingen i sin helhet väckte anstöt hos de ömtåliga gendarmerna,
ehuru alla skarpare skizzer undertrycktes av författarens egen frivilliga
censur. Härtill kom den »fräckheten», att han mot
undervisningsministern Sjichmatov av Gogoljs »obetydlighet» låtit hänföra sig till
en varmare nekrolog över den hädangångna i en Moskvatidning, och
detta var skäl nog till att först inspärra honom och därpå för två år
förvisa honom till hans gods Spaskoje. Detta var den enda verkliga,
stora tjänst, som regeringen visade honom och lilteraturen — vid hans
begravning var hon icke ens representerad.
Så snart förvisningen upphävts genom inflytelserika gynnares
mellankomst, reste Turgenjev till utlandet och fann i detta i den stora
spanska sångerskan Viardot-Garcias hus ett hem, där han också avled
den 4 september 1882. Ryssland besökte han sällan och med allt
längre mellanskov. Detta inverkade ofördelaktigt på Turgenjevs
författarskap så till vida att det icke tillät honom följa med utvecklingen
i Ryssland, såsom han själv emellertid verkligen trodde, ehuru han
kände och skildrade Ryssland endast före reformen, men saknade all
omedelbar förtrolighet med det senare Ryssland, en förtrolighet, som
han ändå själv ansåg oumbärlig för en författare.
Hans verksamhet förblev sålunda trångt begränsad icke blott till
tiden, utan även till form och innehåll, och hans skapande kraft
uttömdes i novellen; den enda roman — i två band — han skrev, var
fullständigt misslyckad. Såsom författare tillhör han övergångstiden,
som han själv upplevat och känt, och inom denna ram har han skapat
oförgängliga alster, om hans verk också icke mana till djupare
eftertanke. Han är ingen obekväm manare av samma slag som Tolstoj
och Dostojevskij, men väl en mästare i formen, i vilket avseende han
står högt över dem båda, för vilka formens fordringar ofta synes vara
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
