Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lades såsom en av petrasjevskerna förblev han efteråt som förut tsarens
lydige son och höll på tsardömet lika mycket som på den ryska
kulturen och enväldet. »Det tredje ståndet, den nya världserövraren — skrev
han i sin dagbok — skall kanske befinnas ännu sämre än de förra
despoterna, frihet, jämlikhet, broderskap förbli endast fraser I
verkligheten skall ett politiskt skifte
icke minska antalet förnedrade
och förorättade. Den stora
revolutionen avgjorde icke en
enda social fråga och
utjämnade icke grundmotsättningarna
mellan armod och rikedom. I
Europa stå dessa kontraster
fortfarande skarpt mot
varandra — däri ligger vår världsdels
föl färliga våda, med hot om
nya revolutioner.» Han var
ingen föraktare såsom hans stora
samtida Leo Tolstoj av den
europeiska kulturen, men ansåg
den endast snedvriden,
förfuskad, och det bästa därav måste
vara ett medel för rysk
nationell självständighet.
Dostojevskij hyste
förbarmande med allt och alla, och
detta kände instinktivt också
alla de, som trängde sig intill
»den ryska jordens stora demon» för att få hjälp och råd och som
beredde den fattige en kungs begravning. En sällsam nyck av ödet
fogade så, att Dostojevskij avled just på Pusjkins dödsdag ett år efter sitt
tal. Hans stoft följdes till graven på Alexander Nevskij-klostrets
kyrkogård av 40,000 människor, och vid "begravningen sammanfattade
studenternas vackra hyllning till änkan den huvudtanke — medlidandet —
som genomskimrar det mörker och töcken, som utbreder sig i hans
skrifter: »Vi vilja alltid minnas» —- heter det — »att det var han, som lärde
oss möjligheten att bevara själens renhet oberörd i varje livsvillkor och
under alla omständigheter.»
391
V. Perov: F. M. Dostojevskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
