Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig läkares råd, arbetade om nätterna, levde ofta veckor och
månader ensam, utan uppassning, men uppsökte å andra sidan — ofta
mitt i natten — sina vänner, med vilka han kunde samtala om sina
livsfrågor, och försmådde icke heller sällskapslivet. Orolig, nervös,
oregelbunden till sin natur, var han ett slags världslig munk och asket.
I slavofilismen hade Solovjev först sett föreningen av filosofi och
mystik, men övergav snart denna riktning och lärde en teokrati, som
skulle åstadkommas genom unionen av de tre skilda huvudkyrkorna.
Härtill skulle även staten medverka liksom andra
samhällsorganisationer jämte kyrkan: den kyrkliga organisationen måste komma i
harmoni med den politiska. Erkännes kyrkans absoluta sanning, måste
kristendomen genomtränga hela samhällslivet, men då måste också
staten bli kristlig och detta betyder, att staten måste hjälpa kyrkan
utbreda kristendomen.
I västerlandet hade kyrkan besegrat den starka romerska staten, men
efter skismen förvärldsligades kyrkan, övertog statens funktion, och den
germanska staten var för svag till att stå henne emot; för den skull har
katolicismen blivit våldsam. Den olycksdigra kyrkoskismen vållades
emellertid därigenom att Bysans avföll och sålunda blev asiatiskt; staten
underkuvade kyrkan, och denna drog sig tillbaka inom sig själv, blev
andligen död och besegrades för den skull av Islam; uti Orienten fanns
och finnes den sanna kristendomen, men den är en inre och har icke
genomvärmt livet, kulturen. De nuvarande självständiga ortodoxa
kyrkorna ha ännu mera än den bysantinska moderkyrkan blivit de små
staternas byte. Solovjev framhåller patriarkens i Konstantinopel fientliga
förhållande till den bulgariska kyrkan och den småaktiga nationalism,
som behärskar Balkanhalvöns kyrkor.
Protestantismen har såsom berättigad protest mot Rom alltför ensidigt
utbildat den kritiska förståndsverksamheten. Om Kristus,
översteprästens, konungens och profeternas ämbeten harmoniskt enades, så ha
dessa religiösa funktioner ensidigt utbildats i de tre kyrkorna:
påvedö-met framställer översteprästämbetets ensidighet, ortodoxien,
konunga-d. v. s. tsarväldets ensidighet, protestantismen, profetskapets ensidighet.
Med andra ord i Kristus fanns den harmoniska enheten och enheten av
fader-överstepräst, son-konung, och ande-profet; kyrkans uppgift har
varit att i samhället förverkliga denna trefaldighet, men de tre kristna
kyrkorna ha oorganiskt, ensidigt genomfört denna uppgift.
Ryssland har bevarat Bysans kyrka och kultur, för den skull är denna
kyrka och kultur ensidig. Geografiskt ställt mellan asiaterna (Islam)
och latinarne, har Ryssland bevarat sin frihet, utbildat sin statskropp
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
