Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nämligen ha protesterat mot förolämpningen, och till och med
i tryck väckte stycket anstöt. Undervisningsministern Butturlins
kommitté, som icke kände några lagar, endast rättade sig efter moraliska
instruktioner, inskärpte nämligen, att talangens uppgift icke var att
endast framställa en karikatyr av det löjliga och det onda, utan även
moralens triumf på jorden, och för den skull ändrade författaren slutet
därhän, att även mågen instämdes för domstol med utsikt att få
komma till Sibirien. Stycket, som upplästes och trycktes 1850, hade
emellertid en utomordentlig framgång, och det intryck det gjorde
sammanfattades i det omdömet, att »det icke skrivits, utan fötts av sig självt,
liksom svampen av sig själv pressas upp ur den ruttna marken». Redan
dessa stycken visa alla kännetecken hos Ostrovskijs talang: absolut
naturlighet, en oöverträfflig realism, en underbar fulländning av de
enklaste uttryck och den trognaste avbildning av hela miljön, utan ett enda
falskt drag (Brückner).
Ämnet för sin nästa komedi tog Ostrovskij från småborgarnas och
tjänstemännens kretsar i Moskva. »Den fattiga bruden» måste offra
sin ungdom, skönhet, bildning åt en gammal rå, men »solid» tjänsteman.
I detta stycke framträder ett nytt för Ostrovskij betecknande drag, att
hans dramer, liksom själva livet icke ha en avslutning, utan endast
erbjuda, en episod, varunder de egentliga karaktärerna avslöjas under de
masker, som eljest dölja dem, eller också hjälten undergår en
avgörande vändning, vars följder icke kunna överskådas. För tillfället
släpas visserligen bruden till slaktbänken, men efter ett eller annat år blir
PJenevolenskij, hennes brudgum, kanske den som är mest beklagansvärd.
I andra dramer visar Ostrovskij, huru element intränga i
köpmansklassen, som endast medverka till dess upplösning. Här har man t. ex.
kavalleristen, vilken söker reparera sina förstörda affärer genom ett
rikt gifte och friar till en rik köpmansdotter, men då gubben visar sig
omedgörlig i fråga om hemgiften, lämnas den förförda flickan åt sitt
öde. Här är köpmannen, som i motsatts till sina ståndsbröder bröstar
sig med sin bildning, vilken består däri, att han avskaffat de
traditionella bruken och visorna, köpt modärna möbler och frackar, låter
servera champagne i stället för madeira och inhemska fruktlikörer, har en
»fiziant», officiant, d. v. s. betjänt, i vita trådhandskar i stället för
tjänsteflicka eller springpojken i jacka. Den brackaktiga
dumdryg-heten, samodurstvo, har Ostrovskij ofta och med förkärlek behandlat;
samodur är en person, som »icke hör på vad som säges till honom,
utan stampar med foten och ropar:’Vem är jag?’ då husfolket måste
kasta sig för hans fötter, eljest sker en olycka och hans darrande hustru
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
