Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söker lugna honom: »Far lilla, dig vågar ingen förolämpa, du
förolämpar en var». I andra stycken skildras scener ur godsherrarnas liv
t ch upprullas en dyster bild av den tyranniska herrgårdsfrun. Såsom
Ostrovskijs förnämsta teaterstycke anses »Åskvädret» 1859, som av
kritikern Dobroljubov betecknades »såsom en ljusstråle i mörkret», ehuru
handlingen är nog så sorglig. Styckets hjältinna Jekaterina, som
uppfostrats i ett gammalryskt, strängt religiöst hem i enkel, kärleksfull
omgivning, kommer genom sitt giftermål till sin svärmor Kabanova, en
kärlekslös, härsklysten kvinna, som regerar sin son med ett gissel
av järn och tyranniserar sin svärdotter samt ängsligt skyddar hus och
gård mot det inbrytande sedefördärvet, d. v. s. mildrandet av det
traditionella tyranniet. Mörkrets rike skakas icke heller, långt mindre
rubbas av den eftergivande Jekaterina, som i stället faller offer för
detsamma och begår självmord, sedan hon övergiven av sin make, i
ett svagt ögonblick följt sitt hjärtas längtan efter kärlek och velat
hängiva sig åt en man, som visar sig vara en feg stackare.
Ostrovskij blev på gamla dagar, då hans krafter voro brutna, scenisk
ledare för Moskvas teater, men dog redan efter några månaders
ansträngt arbete. För den sceniska konsten i Ryssland har han varit av
största betydelse, han hade säger d :r Jensen, »en instinktiv förmåga att
skriva tacksamma saker, och under hans ledning skapade sådana
artister som Stjepkin och Matjalov en skola, vilken sedan bar glänsande
frukter och förskaffat den ryska skådespelarkonsten en europeisk
ryktbarhet.
Det är ett sällsamt drag i den ryska litteraturen i nittonde
århundradet, att så många stora och största talanger uppträda samlade under
en helt kort period. Huru nära varandra ligga icke dessa författares
födelseår! utom Tolstoj, som föddes 1848, äro alla födda omkring
1820; Dostojevskij i82r, Turgenjev 1818, Nekrasov 1821, Grigorovitj
1822, Ostrovskij 1823 o. s. v. och likaså ha alla, Tolstoj fortfarande
undantagen, uppträtt under Bjelinskijs auspicier på 40-talet, och tiden för
deras förnämsta verksamhet och rikaste alstring infaller under
Alexander II för att småningom upphöra under hans sons och sonsons
regeringar. Det ser för övrigt ut, som om den skapande kraften uttömts
i mån av deras frånfälle, som om jordmånens fruktsamhet vore
uttömd. Epigoner och skriftställare saknas visserligen icke, men de stora
begåvningarna ha gått, de yngre, så mycket lovande talangerna ha
hastigt tystnat eller förkrympts till att åstadkomma endast små och
rentav obetydliga saker.
Sålunda har för den ryska litteraturen, liksom för så mycket annat i
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
