Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till buds stående medel; får människan icke vad henne tillkommer, är
det hennes rätt att taga. Gorkij tror på bildningens makt till ofelbar
uppfostran och finner, att den prisade kulturen blivit ett klassmonopol,
så att den stora massan icke kan bli delaktig av dess förmåner, och häri
ser han kultursamhällets väsentligaste fel. Det är klart, att Gorkij med
dylika idéer blivit eftersökt av de revolutionära partierna i Ryssland,
vilka velat förvärva honom till förkunnare av deras idéer.
Narodni-kerna, som söka Rysslands välgång i ett starkt bondestånd och ett
förbättrat jordbruk, ville genom Gorkij bevisa, att det nationella välståndet
äventyrades genom industralismen och inflyttningarna till städerna;
marxisterna sökte värva honom, därför att han blottat kapitalismens
faror, och industriproletariatets elände, och slutligen ha även
bolsjevi-kerna sökt förvärva honom till att för deras räkning ställa sig i
spetsen för undervisningsväsendet i Ryssland.
Gorkij har i själva verket icke tillhört något parti, men väl visat
avgjorda sympatier för den socialdemokratiska arbetarevärlden. Han
bekänner sig också till demokratismen, men har i sin tidning Nova ja
vSjisn med entusiasm omfattat den nya friheten, ehuru bolsjevismen just
i hans tidning erhöll den mest utpräglade motståndare, sedan
proletariatets diktatur proklamerats. Om proletärerna låter han också en
avsigkommen tidningsman säga: »Jag fick lära mig av en student, att vi
proletärer äro landets hopp och kallade att sprida ljus och sanning. Jag
trodde detta prat. Men sedan dess ha tjugu år förflutit, och vi
proletärer ha blivit fullvuxna, men äro varken klokare eller ha gjort andra
klokare. Ryssland lider alltjämt av sin kroniska krankhet: överflöd på
skurkar och odågor, och vi proletärer öka med nöje deras led.»
Gorkij s tidning blev slutligen indragen av den bolsjevikiska regeringen och
har icke vidare fått utkomma, men Gorkij har slutligen antagit
bolsje-vikernas anbud att hjälpa till med organiserandet av bildningsarbetet i
Ryssland. Gorkij har på sistone också kommit till den övertygelsen, att
vetande, bildning och kultur skola rädda det ryska folket ur mörkret
och döden. Gorkijs diktning har också med åren blivit allt
allvarsammare : »vemodet har stegrats i hans blick och pannan har fårats, icke
blott av fängelseluften i Peter-Paulsfästningen och på
lungsotssanatoriet, utan ock av ofruktbart grubbel över det ryska livet, över det
plan- och principlösa i den ryska revolutionsrörelsen och över de
oerhörda svårigheter, som i Ryssland resa sig mot det kulturella
framåtskridandet.» Bolsjevismens åskådningar och metoder synes han sålunda
icke erkänna.
Gorkij lider, liksom sina hjältar, av den ryska sjuka, som kallas toska,
.426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
