Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en orolig beklämning och hängs juka, en tryckande känsla av att man
icke har någon varaktig stad i världen och icke kommit på sin rätta
plats i samhället. Det var denna toska, som drev Puskinjs Onegin och
Lermontovs Petjurin ut till meningslöst kringflackande. Gorkij har
i hela sitt liv lidit därav, och Turgenjev jämte alla hans »överflödiga»
människor voro mer eller mindre starkt bekajade därav. »Det är
tråkigt i det ryska samhället, som ger så föga rum åt frihet och
självbestämning, och har man tråkigt, hittar man på dumheter för att fördriva
tiden. Närmast till hands ligger ju trösten i glaset — eller själsmordet
vid spelbordet — och själv har Gorkij utan tvivel under sina strövtåg
vid Volga och Svarta havet roat sig med diverse tidsfördriv, vilka
samhället måste, lindrigt sagt, beteckna såsom dumheter utan att för
den skull beskyllas för kälkborgerlighet. (A. Jensen).
*
Märkligast bland Gorkij s själsfränder är Leonid Andrejev, f. 1871 i
guvernementet Orel, där fadern var lantmätare, död den 12 september
1919. Efter en dålig undervisning på gymnasiet, där han regelbundet
var den sista i klassen, slet han såsom student i Petersburg ont på grund
av medellöshet och fick slutligen anställning såsom skrivare och
tidningsreferent. Över allt vad Leonid Andrejev skrivit vilar en hemskt
beklämmande stämning, där han skildrar kyrkogården, sjuksalen och
fängelset och ett »tigande, som döljer stumma frågor och tysta svar
på livets och dödens gåtor.» Föremål för hans berättelser äro brott,
vansinne och vällust, nästan uteslutande abnorma och sjukliga
företeelser, drivna till yttersta kanten av det litterärt tillåtna och stundom
därutöver. I sin av kriget med Japan inspirerade berättelse »Det
röda skrattet» 1914, skildras sålunda krigets mörkaste frånsidor;
djuriska instinkter, elände, sjukdomar och vanvett. I »Så var det, så
blir det», riktar sig den politiska satiren, mot det frihetsskränande
folket, som i själ och hjärta förblir trälande och av feghet och dåliga
impulser drives från det ena meningslösa illdådet till det andra. »Tror du,
att friheten har börjat i dag?» fråga de skrämda borgarna varandra
vid anblicken av de lik, som i mängd driva utför floden. Den tokiga
tornväktaren är den ende, som-klarare inser det ändamålslösa i dessa
våldshandlingar, då han i tornurets knäppningar tycker sig höra det
gäckande svaret: »Så var det, så blir det».
Ett motstycke till Tolstojs bondedrama »Mörkrets makter» är
Andre jevs Popen Vasilij Tivejskijs liv (»Popens levnadssaga»), en hemsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0433.html
