Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sev i religionens namn tsaren rätt att på något sätt inskränka den av
gamla Moskvas kyrkopolitiker förkunnade läran.
Man kan icke säga, att Pobjedonostsev är i besittning av originalitet.
Hans »Moskvasamling» är sålunda icke annat än en samling allmänt
bekanta tankar, som uttalats av många europeiska och ryska
konservativa, och’ till dessa hans föregångare och lärare kan även läggas
Leont-jev, som tyckes ha gjort det starkaste intrycket på Pobjedonostsev, som
återgivit hans idéer i den ryska kanslistilen. För övrigt finnes ingen
likhet mellan dessa båda personligheter. Leontjev förmåddes av sina
åsikter att gå i kloster och fly från världen; Pobjedonostsev solade sig
däremot med sina åsikter vid Alexander III :s och Nikolaj II :s hov.
Leontjev fordrade stora, dödsbringande gärningar; Pobjedonostsev bad 1905
att bli uppflyttad till ämbetshierarkiens andra rangklass, vilket
beviljades honom, så att han kunde bära de extra revärer på sina paradbyxor,
vilka visade, att han hade samma rang som ministrarna.
Pobjedonostsevs officiella och personliga förhållande till Leo
Tolstoj, framkallar en jämförelse mellan den senare och den allra heligaste
synodens överprokurator, som år 1900 förhastat frånkände Tolstoj rätt
till kyrklig begravning och 1901 lät bannlysa honom ur kyrkan. Hos
båda dessa personligheter finnas nämligen vissa likheter. Båda ha
vänt sig ifrån civilisation, vetenskap och filosofi; för båda utgör
religionen A och O för alla strävanden. Tolstoj skulle ha värdesatt
parlament, demokrati och många andra institutioner på samma eller
ungefär liknande sätt som Pobjedonostsev. Den stora skillnaden dem
emellan, är, att Tolstoj önskade en förnuftsenlig, Pobjedonostsev en mystisk
och rentav irrationell religion. I detta avseende står Tolstojs
motståndare mitt i den stora mystiska rörelse, som vid förra århundradets slut
lade en så stor del av den ryska intelligensen under oket och såsom
sin största profet hyllade Dostojevskij. Även av denne, som
Pobjedonostsev personligen kände, har överprokuratorn lärt åtskilligt. För
Tolstoj är emelltid religionen världs- och livsfråga; för Pobjedonostsev är
den medel till politiska statsaffärer.
Efter Alexander II :s död ställde Tolstoj genom Pobjedonostsev till
Alexander III en skrivelse, i vilken han på sitt varma sätt bad om
förlåtelse åt gärningsmännen. Pobjedonostsev frambar icke skrivelsen
och svarade Tolstoj först efter de livdömdas avrättning. I sitt svar
säger dödsstraffets försvarare: »Vår Kristus är icke eder Kristus. Min
Kristus känner jag såsom kraftens och sanningens man, vilken frälser
de svaga, men uti eder Kristus ha dragen av en svag, som själv behöver
frälsning, visat sig.» — Icke blott Tolstoj, utan även andra skriftstäl-
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
