Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lare och konstnärer ha fått erfara denna Pobjedonostsevs censur.
Sålunda tänkte han förbjuda Poljenovs tavla »Kristus och synderskan».
Tsaren fann emellertid behag i tavlan och köpte densamma.
Allt sammanlagt är Pobjedonostsev, trots alla sin fiendskap mot
negationen, själv negativ. Han förnekar västern, men svagt och halft, då
han alltigenom stöder sin teokratiska ortodoxi på europeiska auktoriteter,
vilkas uttalanden han lägger till rätta för sitt syfte. Författaren av
»Jesu Kristi efterföljelse» Joseph de Maister, Emerson, Carlyle, som
Pobjedonostsev flitigt läste, Goethe m. fi. måste »tjäna den ryska
kron-juristen till hans byggnad, och Pobjedonostsev märker icke den
motbjudande splittringen i sitt ständiga rop på enhetlighet eller att han
söker utdriva djävulen med Belsebub». Man berömmer Pobjedonostsev
för hans förbindliga umgänge och vinnande manér. — Några
inkvisito-rer ha med tårar i ögonen skickat sina offer i döden, och den
»vinnande» allra heligaste synodens överprokurator har varit förbunden
med sådana människor som von Plehve, storfurstarna Vladimir och
Alexej och de »svarta sotniernas» ledande män.
I Tolstojs engelska biografi av Mod berättas, att Pobjedonostsev, då
Tolstoj 1901 insjuknade efter sin bannlysning, gav en präst i uppdrag
att besöka Tolstoj och därefter förkunna,-att Tolstoj biktat sig för
honom. Huruvida detta överensstämmer med verkliga förhållandet,
måste lämnas därhän, men otrolig är uppgiften ingalunda:
Pobjedonostsev är nämligen alltigenom jesuit. Betecknande äro de olika
uttalanden — i intervjuer, artiklar m. m. — som hon gjort för och uti Europa.
1 dem säger han Europa artigheter och försäkrar, att i Ryssland
härskade den fullständigaste samvetsfrihet, alla påtalade fakta förnekar
han rätt och slätt. Fullständig samvetsfrihet, och ändå kunde
ärkebiskopen Antonij icke instämma i Pobjedonostsevs kyrkopolitik, och även
Witte vände sig mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
