Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen äro motsatser: »Vi måste med våld tro på Gud ... att betrakta
Gud såsom kärlekens Gud är lögn». Som man ser, är religionen för
Leontjev icke alltid tröstande; »i många fall är den ett tungt ok, men
den, som i sanning tror, skall icke skilja sig från detta ok».
Denna fruktans religion, som föreställer sig Gud såsom den
allsmäktige och våldsamma Jehovah, tillämpas på jorden följdriktigt av
Jehovahs smorde, av härskaren. Denna härskare måste vara den
kär-iekslösa Gudens sanna avbild, han måste vara den jordiska guden — det
absolutistiska enväldet är den enda sanna kristna staten. Det kristna
samhället är teokratien, envåldshärskaren är Guds arm. Despotismen
har varit och är nödvändig, om samhället skall organiseras; med
järnhand måste människomassorna sammanhållas. Tsaren är den högsta
och heliga auktoriteten; vad han gör, är gott och lagligt, hans gärningar
få icke bedömas efter sina följder — den som icke kan begripa detta,
må vara en anständig människa, men är ingen kristen, ingen äkta ryss.
— Alexander III :s manifest hälsades av Leontjev, emedan
autokra-tiens princip hölls högt i detsamma, och Leontjev var icke rädd för att
kallas reaktionär. Ryssland behövde reaktionen, behövde
våldsåtgärder ; våldsamhet, som ledes av riktig insikt är av godo; dèn ryska
bonden älskar ett kraftigt herravälde. Den sanna kristna är ödmjuk, och
böjer sig i ödmjukhet för sina tsarers högsta vilja.
Guds sanna väsen är mystiskt; mystiken är den sanna vetenskapen,
enär den icke söker Gud och det eviga livet, utan nyttan. För att vara
en sann kristen behöver man ingen modärn vetenskap, ingen modärn
teknik, inga modärna inrättningar; — bonden, som tror, att världen vilar
på tre valfiskar, är icke farlig, analfabetismen är Rysslands lycka: »det
är nödvändigt att med alla krafter kämpa mot folkbildningen».
Intelligensen har att lära sig av bönderna, icke tvärtom, därtill behöver man
icke folket; det är icke heller nog att älska det nationellt, estetiskt, dess
stil — man måste målmedvetet vara ett med folket i principerna.
Från denna Athosmunkens ståndpunkt bedömer Leontjev hela
världen och dess historia, men i synnerhet Rysslands förhållande till
Europa. Ryssland duger endast så vitt som det hållit bysantinismens
principer vid liv, och i Ryssland måste för den skull också allt europeiskt
undanröjas. Leontjevs historiefilosofi är enkel nog. Mänskligheten och
dess olika delar (folk) genomgå tre historiska skeden: barndom,
mannaålder och ålderdom. I det första skedet härskar den ursprungliga
enkelheten, därpå följer blomstringstidens mera invecklade organisation
och differensiering, som åter slutas genom utjämnande förenkling. I
Europa representerade folkvandringens germaner barndomen och en-
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
