Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kelheten; under medeltiden blomstrade Europa och utvecklade alla sina
krafter; efter adertonde århundradets upplysning och den franska
revolutionen går Europa mot sin grav: liberalismen, bourgeoisiens nya
religion, utsuddar i den demokratiska jämlikhetens namn alla naturliga
olikheter, genom vilka folken leva. Denna uppfattar Leontjev
biologiskt; han rent av förlöjligar Krijejevskijs slavofila historiefilosofi,
i vilken han ställer Ryssland mot Europa, och kallar den naiv: —
Europa går på helt naturligt vis under såsom organism.
Leontjev gripes emellertid av ängslan, då han tänker på Rysslands
framtid, och anfäktas av tvivel, om icke även Ryssland trots sin
bysan-tinism måste bortdö; han tvivlar också på den trösten, att Ryssland
ännu är ungt, enär det i själva verket ju ändå är iooo år gammalt.
För övrigt ha tsar Peter och hans efterträdare förflyttat misstänkt
många element av den europeiska upplysningen till Ryssland; huru skall
då Ryssland kunna bevaras? Leontjev ser ingen annan utväg än att
Ryssland i motsats till Europa måste bringas till stillestånd; man måste
låta Ryssland »stelna», så att det icke behövde »leva», ty allt levande
måste dö. Ryssland måste sålunda bevaras för sin ärkefiende, det
europeiska framåtskridandet. Hellre än i detta skulle Leontjev finna
sig i socialismen, ty socialismen innehåller disciplinens och
organisationens element, liberalismen är däremot den principiella negationen, är
söndersmulning, därför att den nivellerar och undertrycker de
naturliga olikheterna. Leontjev beklagar, att privilegiernas »stenmur» föll
1861: i den gamla aristokratien med tsaren var och är den av Gud
tillsatta auktoriteten, dess fromhet var i föredömet, på livegenskapens tid
höll också bonden ordentligt sina kyrkliga fastor.
Leontjev inser tydligt de föga önskävärda följderna av sin
utvecklingslag. För den skull vill han kvarhålla Ryssland på utvecklingens
andra grad, och därtill behöves absolutismens »järnhand» mot
liberalismen. Leontjev förföljer med sin fiendeskap liberalismen i alla former;
varje liberal är i hans ögon en halv nihilist, men de allra farligaste äro
de, som i skydd av uniformen, katedern, domstolarna,
tidningsredaktionerna sprida sina läror.
Leontjev inser tydligt de föga önskvärda följderna av sin
utveck-för att göra alla liberala oskadliga; liksom han icke rädes för att
betecknas såsom reaktionär, så tager han också angiveriet —
denunciatio-nen — i försvar; »det är på tiden att upphöra med att giva ordet
de-nunciation en nedsättande, föraktlig betydelse. Politiken är ingen etik».
Leontjev förordar, att Ryssland annekterar asiatiska länder, i vilka
ännu inga européer finnas; han talar sålunda för en rysk panasiatism.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
