Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och revolutionära krafterna vid tiden för Alexander III :s uppstigande
på den ryska tronen visar, huru betydligt de förra stodo efter för de
senare. I jämförelse med Bjelinskij, Herzen, Bakunin, Tjernysjevskij,
Dobroljubov, Pisarev, Lavrov, Michajlovskij äro Katkov och
Pobjedonostsev avgjort de svagaste, och endast Leontjev kan göra
anspråk på större anseende. Den långvariga reaktionen allt ifrån
Alexander I :s tid har i det hela icke uppammat mycket, som kan göra anspråk
på större andlig betydelse: — Karamsin, Sjisjkov, Pogodin och
dessutom några numera förgätna officiella publicister à la Glinka, Gretj,
Bulgarin och tidningar såsom Maj ak och Vjest, det är allt. Teokratien
har varit oförmögen att uppfostra starka tänkare: — statens grundlag,
greve LTvarovs formel, och den administrativa maskinen ha med kyrkans
biträde mekaniskt ombesörjt reaktionens angelägenheter — därtill har
ingen anderikedom behövts. Teokratien bekämpar, såsom Leontjev
säger, allt vad 19 :de århundradet eftersträvat, i första rummet vill den
förbjuda tänkandet och göra bildningen omöjlig; filosofien,
vetenskaperna, universiteten och folkskolorna, publiciteten, kort sagt alla
bildningsmedel kringskäras och nedtryckas; de nya demokratiska och
framstegsvänliga riktningarna och strävandena skola undertryckas,
socialismen och liberalismen, strävandet efter frihet, jämlikhet,
framåtskridande bekämpas. Teokratien stöder sig på aristokratien, väl till
märkandes på godsägarna. Men även adeln har alltid haft en liberal
minoritet i Ryssland, och detta gäller även om militären, som eljest är alla
regeringars och dynastiers huvudstöd. — Sålunda återstod, noga taget,
endast de andliga — altaret — såsom tronens trognaste stöd. Under sin
första konservativa tid formulerade Bakunin till de följande stats- och
hovfilosofernas tjänst detta i stenstil: »Där ingen religion finnes, kan
.icke finnas någon stat... Religionen är substans och väsensenhet i varje
stats liv». Pobjedonostsev upprepade endast Bakunins formel: »Otron
är statens direkta förnekande», och det är sannerligen mera än ironi, att
anarkismens grundläggare, Bakunin, föregrep den allra heligaste
synodens överprokurator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
