Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid tvivelaktigt, om grekerna i Rysslands bemödanden att
gottgöra sitt ställningsstadgande mot grekerna i kyrkofrågan skulle funnit
någon ersättning för sin kyrkas nederlag för den bulgariska, om icke
på hösten 1866 upproret på Kreta utbrutit och kommit general Ignatjevs
planer till hjälp. Upproret hade som vanligt sin grund i den usla
turkiska förvaltningen, men tämligen allmänt ansågs den ryska diplomatien,
trots högtidliga försäkringar både i Petersburg och Konstantinopel, ha
haft sitt finger med. Säkert är, att upproret icke kunde komma
lägligare, ty nu fick Ryssland tillfälle att, så att säga, officiellt inför
hela världen överhopa Grekland med bevisen på sin välvilja. Kejsar
Alexander föreslog sålunda en skål för Kretas och moderlandets greker,
och insamlingen åt de upproriska kreterna sattes i gång; ryska
krigsskepp visade sig i de grekiska farvattnen under omständigheter, som
ganska mycket liknade ett understöd av de upproriska, och i
Petersburgs diplomatiska kretsar var det ingen hemlighet, att Ryssland med
lika mycket nöje såg Kretas införlivande med Grekland som det alltid
varit emot utvidgandet av detta rikes landsgränser.
General Ignatjev underlät icke heller att giva desa förhållanden en
sådan tydning, att envar, som hörde honom, knappast kunde betvivla,
att icke Ryssland ansåg Greklands sak såsom sin egen och vore beslutet
att behandla den i denna anda. Redan förut hade han sökt göra ryska
beskickningen i Konstantinopel till medel- och samlingspunkt för de
gre-giska elementen, och numera syntes denna hans strävan nästan utgöra
själva kärnan i hela hans verksamhet. Vad yrkesdiplomatien eljest
ängsligt söker undvika, nämligen den omedelbara beröringen med
revolutionärer och konspiratörer, syntes general Ignatjev däremot på allt sätt
önskvärt, och varje ny förbindelse med de olika kommittéer, som i Atén
och annorstädes voro i verksamhet, kallade han en framgång. Det
grekiska folket intogs på detta sätt alltmera av en sympati för Ryssland,
som detta land i åratal saknat, och innan kort blev dess sändebud,
general Ignatjev, den populäraste person bland samtliga grekiska
orientaler.
I Ryssland trodde man sig också ha vunnit en stor framgång, och
den pansalvistisk-nationella pressen tröttnade icke att i entusiastiska
artiklar framhålla defta. Den fråga, som berett den ryska politiken i
Orienten under de senaste åren mera bekymmer än någon annan, av
vars lösning dess inflytande väsentligen berodde, hade varit, huruvida
det skulle lyckas att samtidigt underhålla goda förbindelser med båda
de stridande partierna bland rajas, var nu besvarad. Bulgarerna hade
vunnits genom Rysslands understöd i deras kyrkliga oavhängighets-
451
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
