Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strävanden, grekerna genom Rysslands sympatier för Kretas sak.
Igna-tjevs politik hade invigt en ny tid för Rysslands glans och storhet vid
Bosporen, och förslaget att ersätta den gamla rikskansleren furst
Gortsjakov med general Ignatjev diskuterades på allvar.
För ögonblicket hade man grekernas vänskap, som han så ivrigt
åstun-dat; det skulle emellertid icke dröja länge, förrän denna vänskap sattes
på ett prov, som visade huru litet den i själva verket var värd, och vilka
positiva tjänster den krävde för att kunna bevaras. Priset för
grekernas vänskap var ingen hemlighet, det var Kreta. Hade de fått denna
ö, skulle de ha förhållit sig lugna i minst ett tiotal år, och dessutom
med sina förhoppningar fäst sig närmare Ryssland. Härav blev
emellertid ingenting. Hur gärna man än i Petersburg velat giva dem Kreta,
återstod i alla fall frågan, huru detta skulle kunna ske. Våldets väg
ville Ryssland icke beträda, och så långt sträckte sig icke intresset för
grekerna, att man för dem skulle velat äventyra ett europeiskt krig. Så
mycket hellre valde man de diplomatiska underhandlingarnas väg, och
ett ögonblick såg det också ut, som skulle denna väg leda till målet.
De i början icke obenägna stormakterna, Frankrike och England,
förändrade emellertid snart mening, enär de med Kretas avskiljande från
Turkiet icke ville skapa ett farligt prejudikat för framtiden, och
Ryssland kom därigenom i den obehagliga situationen att nödgas svika
grekernas förhoppningar i vad för dem var en livsfråga och därmed
förvandlades deras starkt betingade vänskap till ett så mycket mera
obetingat hat.
Under sådana förhållanden skulle man kunnat tro, att ett sändebud,
vilket såsom general Ignatjev så grundligt misslyckats i sin politik,
skulle återkallats från sin post. I Petersburg var man också lika
färdig att göra general Ignatjev ansvarig, för motgången som man förut
höjt honom till skyarna för den förmenta framgången, och år 1869
var det även starkt fråga om att hemkalla sändebudet. General
Igna-tjevs aristokratiska och plebejiska förbindelser visade sig emellertid
mäktiga nog att upprätthålla honom på hans plats. Han kvarstod för
den skull i ett ämbete, vari enligt mänsklig beräkning han icke gärna
skulle kunnat ha någon vidare framgång, om icke hans envisa lycka
ännu en gång för honom öppnat utsikter, som hans föregående
uppträdande ingalunda gjort honom förtjänt av.
Härvid skulle de förändringar i Europas allmänna politiska läge,
vilka inträdde med tysk-franska kriget, komma general Ignatjev till
pass. I Konstantinopel var man hjärtligen missnöjd med det därstädes
dominerande franska inflytandet och saknade bittert engelsmännen,
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
