Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka alltid uppträtt såsom gentlemän. Man fann också snart, att
Frankrike efter sina nederlag icke längre betydde detsamma som förut
såsom maktfaktor och att Tyskland efter sina segrar måste betraktas
såsom den, vilken arvet efter Frankrike tillkomme även i Orienten.
Tills vidare stod emellertid Tyskland både genom sina intressen och
alla sina traditioner alltför mycket främmande för de orientaliska
förhållandena fö.r att kunna intaga den ställning, som Porten med nöje
skulle givit det. Att åter inrymma England dess forna inflytande
kunde icke på allvar komma i fråga, därtill var det engelska kabinettets
hållningslösa utrikespolitik efter lörd Palmerstons död alltför svag.
Österrike, vars intressen i Orienten för längesedan erkänts vara
solidariska med Portens, hade för mycket att tänka på i sitt inre, och sålunda
återstod endast Ryssland. Vilka fel den ryska politiken och i synnerhet
general Ignatjev begått, kunde de turkiska statsmännen dock icke dölja
för sig, att bakom Petersburgskabinettets strävanden stod en oerhörd
materiell makt. Så länge från västerlandet ingen hjälp kunde
påräknas mot den farliga grannen, återstod ingenting annat än att godvilligt
åt honom inrymma åtminstone en del av det inflytande, som han eljest,
sådan ställningen nu en gång var, lätt skulle frestas tillägna sig med
våld.
I känslan härav visade sig också Porten beredvillig att uppfylla
Petersburgskabinettets önskningar, att den bekanta klausulen i
Parisföredraget av 1856 angående Svarta havet skulle upphävas, och sökte
genom sitt tillmötesgående i detta fall lägga grunden till ett framtida gott
förstånd med det ryska kabinettet, något som icke gärna kunde tolkas
annorlunda än som ett återställande av det ryska inflytandet vid
Bossporen. Detta förhållande kunde omöjligen vara likgiltigt för grekerna
liksom för de slaviska ra jas, vilka plägade bedöma en makts betydelse
efter dess inflytande i Konstantinopel. Detta gäller framför allt om
Ryssland. Sågo sig de turkiska statsmännen nödsakade att söka sitt
stöd hos rikets arvfiender, så erkände de med detsamma, att de icke
kunde sätta något allvarsamt motstånd mot dess planer, och som dessa
planer stodo i oupplösligt samband med de viktigaste intressena hos
Orientens kristna av alla nationaliteter, måste förhållandet i Ryssland,
ehuru detta förlorat mycket av sin betydelse, nödvändigt åter bli en
livsfråga av första rangen för greker och slaver. Dessa betraktelser voro
också så avgörande, att de övervunno det agg och misstroende, som
general Ignatjev framkallat genom sitt mer än tvetydiga förhållande.
Både greker och bulgarer sökte åter försäkra sig om Rysslands ynnest
och visade sig beredda att medgiva detsamma det mått av inflytande,
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
