Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVI. Spioneriväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härtill avhölls han nog också av den erfarenhet, han nödgades göra
med överste Sudeikin, som var den förste att i striden mot nihilisterna
organisera allvarsamt menade attentat och använda politiska spioner.
Han var en nära vän till en av terroristgruppens ledare, en nihilist vid
namn Sergej Petrovitj Degajev. Den eljest i hög grad misstänksamma
och försiktige Sudeikin kände sig som hemmastadd hos Degajev, vars
vackra hustru fängslade honom. Då Sudeikin ansåg sig kunna fullt lita på
Degajev, föreslog han honom att låta mörda dåvarande inrikesministern
Tolstoj, sin omedelbara förman Tjerevins beskyddare, Storfurst
Vladimir, samt därpå meddela Sudeikin namnen på attentatens förövare
o. s. v. Sudeikin skulle på detta sätt kunna övertyga tsaren om sin
egen skicklighet och om Tjerevins fullständiga oduglighet samt i hans
ställe själv bli polisminister med diktators makt och motsvarande
inkomster. I början av december 1883 hade Sudeikin också underrättat
Degajev om inrikesministern Tolstojs vanor, men anade icke, att han
därmed även fällt sin egen dom. På sina täta besök i Degajevs hem
åtföljdes han mestadels av sin nevö Sudovskij. Den 16 december 1883
skulle emellertid bli hans dödsdag. Kort förut hade fru Degajev avrest
till Paris för att därstädes iakttaga några flyktiga ryssar, och i
sin bostad hade Degajev nu gömt två terrorister. Då Sudeikin i
sällskap med Sudovskij anlände, kastade de sig över dessa båda med
tjugu skålpund tunga korta bräck järn, varvid Sudovskij genast störtade
svårt sårad till golvet. De slag, som mättades mot Sudeikin gledo av
utan att skada honom, varpå Sudeikin skrikande sprang ut i förrummet,
där Sudovskij låg medvetslös. För ett nytt slag, som träffade Sudeikin
vid tinningen, störtade han visserligen till golvet, men rusade åter upp
och sökte stänga in sig på klosetten. Först medelst nya, kraftiga slag
kunde Sudeikin affärdas. Degajev räddade sig till Paris, varifrån han
till hovets i Gatsjina fasa yppade hela komplotten, och för tsaren, som
på Sudeikins grav låtit resa ett kors med inskriften: »Åt den trogne
tjänaren, som gjort sin plikt ända till slutet», avslöjade han huru
skamlösa och farliga den ryska hemliga polisen och ochranan voro.
Som verkliga attentat och sammansvärjningar under Nikolaj II :s
regeringsår icke voro alltför talrika, förenade sig den hemliga
polisen med ochranan till att uppfinna båda delarna och sålunda göra
sig oumbärlig, och till och med en Durnovo ansåg det icke under sin
värdighet att genom ströskrifter tryckta på det hemliga tryckeri, som
han installerat i inrikesministeriets byggnad, verka såsom agent proy
vocateur. De ryska spionernas görande och låtande skulle emellertid
trots de avslöjanden, som då och då förekommo i »Novoje Vremja»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
