Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger vid individuellt arbete af flera slag - Vaggvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78 SÅNG VID INDIVIDUELLT ARBETE AF FLERA SLAG
When the bough breaks,
The cradle will fall,
Down tumbles baby,
Cradle, and all.
Här får man veta, att vinden kunde bestyra
vagg-ningen. Så äfven i en svensk vaggvisa, där det heter:
Björken hon runkar och vaggan hon går,
barnet har sofvit allt sedan i går
uti sin lilla vagga.
Den allmännaste vaggan har dock varit den på
medar, som oftast satts i rörelse med foten; händerna
ha väl gärna sysslat med annat arbete. Den takt, som
faller sig naturligast för vaggan, är den trokaiska,
och denna förekommer också i de flesta vaggsånger.
Påfallande är, att Runeberg i öfversättningen af en
tysk vaggsång har daktylisk takt; första strofen lyder:
Sof, du min lilla! Min älskling är du.
Göm dina ögons små pärlor ännu!
Allt är så tyst, som i grafven det är.
Sof, och hvar fluga bortfläktar jag här.
Men då man i Sverige upptagit några ord ur denna
sång, har man — troligen ofrivilligt — inpassat dem
i en äldre, trokaisk text; man sjunger t. ex.:
Sof, sof, min älskling är dul
Göm dina ögons små pärlor ännu!
Tids nog får du vaka,
lids nog se vår onda värld
och dess galla smaka.
Innehållet i många gamla och mycket spridda
vaggvisor är i högsta grad enkelt och anspråkslöst. Rim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
